Hon påstår att det på spår anpassade för hastigheter över 320 kilometer i timmen ”går att köra alla sorters tåg”, men att det "inte går att köra höghastighetståg på banor som är anpassade för max 250 kilometer i timmen”.

I verkligheten förhåller det sig precis tvärt om.

Replik om höghastighetsbana

Det går inte att köra godståg på 320-banor. Det är fel banprofil, för stora stigningar och för liten bärighet. Däremot går det att köra tåg fortare på vanlig 250-bana. Experimenttåget ”Gröna tåget” har redan kört 300 kilometer i timmen på den 150 år gamla Västra stambanan.

Mia Sköld menar att om man bygger det föreslagna höghastighetsnätet, där Ostlänken skulle ingå, så blir det kapacitet ledigt på de gamla stambanorna som ”kommer att kunna ta mycket stora mängder gods”. Men det är ingenting annat än en chimär.

Den mesta trafiken på de gamla stambanorna går inte mellan målpunkterna Stockholm–Malmö/Göteborg utan på kortare sträckor efter banorna. Och dessa persontransporter kan förutsättas öka. Det blir inget utrymme för fler godståg.

Enligt Trafikverkets senaste beräkningar kostar en ett 320-nät 403 miljarder, medan samhällsnyttan beräknas till 150 miljarder. Alltså en samhällsekonomisk förlust på 253 miljarder.

Vi kan inte välja bort gods i vår största järnvägsinvestering på 150 år. Godstrafiken kan rädda ekonomin och miljömålet – men då gäller 250 kilometer i timmen.