Det är vackert, det är tragiskt, det är monotont ångestskapande och det är så klokt att det gör ont att läsa. Svetlana Aleksijevitj som idag tar emot Nobelpriset i litteratur gör i boken "Tiden Second Hand. Slutet för den röda människan" ett enastående och djupt mänskligt bokslut med det "marxistleninistiska laboratorium" som under drygt 70 års tid framställde en alldeles särskilt människotyp: Sovjetmänniskan.
"Jag tror mig känna den människan (--) vi levde sida vid sida under många år. Hon är jag", skriver Aleksijevitj i inledningen av det mäktiga verket som är frukten av tusentals samtal med sovjetmänniskor ute i de forna republikerna.
"Man känner igen oss direkt! Alla vi som kommer från socialismen har (--) vår egen vokabulär (--) vi har ett speciellt förhållande till döden", skriver Nobelpristagaren och räknar upp de obehagliga ord som ständigt återkommer i de intervjuer hon gör: "skjuta, arkebusera, likvidera, avrätta eller andra varianter av sovjetiskt försvinnande som "arrestering, tio år utan rätt till brevväxling eller emigration".
Svetlana Aleksijevitj har skrivit en bok som ger oss som inte varit i närheten av något liknande chansen att förstå vad som händer med människor som har oturen att växa upp under "kommunismens vanvettiga plan att göra om den gamla människan till sovjetmänniskor. Kanske var detta det enda man lyckades med?"
När Sovjetunionen kollapsar så kollapsar också många människors liv. Plötsligt finns många "sanningar" i många tidningar och inte bara statskommunisttidningen Sanningens sanning. Sådant är svårt att förhålla sig till för den som trott - eller så starkt förlikat sig med att det gällde att tro - på hela Sovjetpaketet.
Att det här i Sverige kan anses vara massmedierelevant och sant att tala om socialismen och kommunismen som något "egentligen fint" som bara haft oturen att vanhelgas av samtliga makthavare som gett sig in på samhällsbyggen som byggt på sådana läror; det är förstås illa nog. Än värre är att Svetlana Aleksijevitj i Ryssland nödgas skriva "på gatan har jag mött unga killar i t-tröjor med hammaren och skäran och Leninporträtt. Vet de verkligen vad kommunismen är för något?"
Livet är en kamp. Aleksijevitj citerar den ryske författaren Aleksandr Grin som strax före revolutionen 1917 skrev: "Framtiden står inte längre där den stod". Det gör den nog inte heller nu.