Det finns många och stundom irriterande raster som samtidens händelser ska filtreras igenom. De där rastren är som ett slags ängsliga mantran som ska ge "rätt" sorts förklaringar och perspektiv på saker och ting. Vi talar inte om konspirationer, mörkläggningskampanjer eller om bluff och båg. Snarare handlar det nog om flera lager av nedärvd konflikträdsla och av vedertagna och tämligen oreflekterade förhållningssätt som styr våra handlingar och tankar. Tre exempel på detta följer här:
Moderaternas slagfärdige och nu möjligen mognande värstingriksdagsledamot Hanif Bali skaldade nyligen på twitter om hur smått komiskt det kan bli ibland när gamla och nya raster kolliderar i samma mening. Hanif Balis udd var riktad mot Socialdemokraterna; men det kunde ha varit vilket regeringsparti som helst: "Brotten blir färre och färre och tryggheten ökar mer och mer - därför behöver polisen mer pengar än någonsin."
Ivar Arpi på Svenska Dagbladets ledarsida pekade häromdagen på hur raster och mantran tycks påverka Migrationsverkets bedömningar av sina medarbetares handel och vandel. En anställd som på sociala medier uttryckt sitt gillande för IS-krigare och allehanda islamistiska terrorister fick ha sitt arbete kvar eftersom Migrationsverket enligt rättschefen Fredrik Beijer "som myndighet inte kan inskränka medarbetarnas åsiktsfrihet". Några år tidigare fick en annan handläggare sparken från Migrationsverket för att han varit Israel-vänlig på Facebook. Migrationsverket har också startat utredningar om en handläggare som ska ha uttryckt sig rasistiskt på Facebook eftersom "den här typen av åsikter" enligt dåvarande kommunikationschefen Jonas Lindgren "inte är förenliga med att jobba för Migrationsverket."
Mer att läsa: Han såg allvaret komma.
Och det bästa till sist: Författaren Helena Granström tar sig på DN Kultur an det på de flesta ledar- och kultursidor omhuldade mantrat om att terroristerna inte "ska få skrämma oss, vi ska fortsätta att leva våra liv precis som vanligt. Vilket naturligtvis är helt bort i tok."
Helena Granström skriver: "Jag åker ofta tåg. Föreställ dig att jag en dag ser en man, låt oss säga att han har ett osvenskt utseende, som beter sig märkligt: hukar, tittar sig omkring, fingrar på sin telefon, på en gång jäktad och vaksam. Föreställ dig att jag därför tar mina barn och går fyra vagnar bort – har jag då låtit terroristerna segra? (--) Statistiskt sett har jag större skäl att vara orolig om en 35-årig man med arabisk härkomst uppträder avvikande, än om en tioårig flicka gör det. (--) Detta är ingen utsaga om arabiska män, utan en utsaga om att gränsen mellan rationell och irrationell fruktan inte alltid är enkel att dra."
Helena Granström har helt rätt. Människan är förnuftig och anpassningsbar och framgångsrik som art just därför att vi låter hot och faror påverka våra beteenden. Det är bara dumskallar som inte är rädda för terrorism. Medan vi lägger mycket krut på att bekämpa terrorn ska vi samtidigt göra vad vi kan göra för att skydda oss och våra barn från terror.