Medan en påtagligt relaxad Göran Hägglund vandrar genom Visbys gränder och deltar på halvskämtsamma seminarier på temat "Vad vinner på twitter - humor eller hat?" har hans efterträdare det mer svettigt. Som vanligt för KD är det opinionssiffrorna som tilldrar sig det största intresset. Det är väl endast ungdomsförbundsordföranden Sara Skyttedals olika utspel som kan intressemäta sig med de cirka tre procent som partiet har i de flesta mätningar.
Ebba Busch Thor nöter dock på. Hennes ambition tycks vara att ge Kristdemokraterna en mer tydlig och genomtänkt konservativ profil. I de banorna gick i vart fall mina tankar när jag stod i den sommarblöta grönskan i Almedalen och lyssnade på hennes tal i går kväll.
På morgonen hade hon intervjuats i SVT. Där ombads hon kommentera en artikel i Dagens Nyheter där några hyfsat kända partimedlemmar uttryckte kritik mot att KD under Ebba Busch Thors ledning höll på att gå för långt åt höger.
Ebba Busch Thor höll med kritikerna om att det vore illa om Kristdemokraterna blev ett högerparti och att det inte alls var år det hållet som hon strävade. Så är det säkert. Högervänstertuggande fångar sedan länge inte in särskilt många bärande och relevanta samhällskonflikter. Vilket om inte annat syns på att Socialdemokraterna och Moderaterna numera knappt får ihop mer än 50 procent av väljarna tillsammans.
Däremot är det andra stråk och perspektiv som växer till sig. Varav det konservativa stråket just nu känns starkast. För Sveriges skull hoppas jag att konservatismen lockar till sig flera begåvade och samhällsintresserade entreprenörer. Och som sagt; Ebba Busch Thor förefaller vilja göra ett seriöst försök. Det finns helt klart en jaktmark. Inte minst i de terränger där osaliga personer vandrar runt mellan S, M och SD skulle en inbrytning från KD möjligen kunna vara framgångsrik.
I Almedalen talade Ebba Busch Thor om dygder som mod och ärlighet. Hon talade om behovet av en värderingsrevansch i samhället. Hon talade om att "Mjuka värden" kan behöva försvaras med "hårda tag". Hon talade om "frihet och trygghet" som ett oskiljaktigt värderingspar. Hon talade om en invandringspolitik som gärna tar "hit" människor men som inte ger dem ett "hem".
Kort sagt var det ett hyggligt konservativt tal.
Mer att läsa: Lööfs svåra enkelhet.