krönika Nyss hemkommen från en lång promenad i vårsolens glans där man hänförs av allt det vackra som vårt land nu förvandlas till: Våren!

Där jag satt med en kopp kaffe kunde jag njuta av alla bin som letade nektar i de första blommorna, rödhaken och bofinkens ljuvliga vårsång bland alla andra fåglar. Och tranorna trumpetade ute på gärdet där även lärkorna drillade högt i skyn. Mina tankar gick till djuren och deras betydelse för oss människor; och därmed också för mig. Jag har alltid haft stor respekt för hästar och följande utspelade sig på ett torg någonstans i Sverige för några år sedan. Där stod världens i mankhöjd största häst och jag lovar, den var gigantisk. Skulle jag våga mig och klappa honom, ja med mod i barm gick jag fram till denna häst och hade hästen kunnat prata hade han sagt:” Men snälla lille farbror var inte rädd, kom fram du och prata lite med mig.” Jag glömmer inte dom stora, varma ögonen som blickade ner på mig. Jag tyckte hästen sade:” Okey, jag är mycket större än du men du behöver inte vara rädd, är du hygglig mot mig så är vi kompisar från och med nu.” Jag klappade den lena mulen och för en liten stund kom tanken: tänk så enkelt allt är; egentligen. Ett stort oförglömligt ögonblick på det lilla torget någonstans i Sverige. Ett annat djur som jag kom att tänka på var elefanten. Nu har man äntligen bestämt att importen av elefantbetar måste upphöra, framförallt i Sydost-Asien. Att det måste finnas bättre sätt att

få fart på potensen hos karlarna, men framförallt: Att få slut på detta dödande av oskyldiga djur! Någon klok person har sagt: ”När dödandet blir till underhållning då har vi tappat kontakten med verkligheten”. Gäller i allra högsta grad också människosläktet. Hunden är också värd all uppmärksamhet och ja jag gillar hundar. Inte alla kanske det skulle se märkligt ut, man kan ju inte gilla alla människor heller. Hundgodis har jag nästan alltid med mig och detta skapar många kompisrelationer med vovvarna. På äldreboendet där jag bedriver musikverksamhet finns en sån där ljuvlig varelse till hund ”Ztina”, en Golden retriever. Där finns också andra vovvar som hälsar på men Ztina får vara med sin matte hela dagarna då hon arbetar. Här bor människor med bl.a. demensdiagnoser och att se de gamla i samspel med ett djur det är rörande tycker jag. Kort sagt: jag gillar de flesta av djur, nåväl kanske inte fästingen eller mördarsnigeln. Men djur, från kanariefågeln till grisen och katten Olle; från valen till hönan och kossan tror jag vill bli uppmärksammade som dom är och känna värdighet, precis som vi människor. Och på utsidan av fönstret visade sig alldeles nyss årets första fluga; känn dig välkommen du också, du fyller också din funktion.