Teater Det är en fröjd att då sitta på åskådarplats i den så äkta Wallbergska gården mitt i gamla Söderköping. Egentligen behövs det inte så mycket mer, men nu så ges där ju teater ibland också. I år är det återigen Astrid Lindgren som tas fram. Nu med det stackars barnhemsbarnet Rasmus som ingen vill ha eftersom alla vill ha flickor med ljusa lockar. Inte pojkar med rakt hår.

Efter att ännu en gång ha ratats av folk som väljer ”fel” barn, bestämmer sig (som säkert alla vet) Rasmus för att rymma och försöka hitta någon vacker och rik människa som vill ha honom.

Han lämnar sina vänner och Fröken Hök och eftersom det är så mycket förr i världen så hittar han luffaren Paradis-Oskar som är snäll och de slår följe. Till detta kommer så ellaka tjuvar, en fal jungfru, länsman med ambitiös assistent och allt är upplagt för tjyv- och rackarspel.

Artikelbild

Och det klarar den här ensemblen tillräckligt väl för att en stor del av publiken ska bli förtjust.

Förra sommarens Emil, Albin Mårsund, är ju en naturbegåvning som klarar Rasmus både sorg och glädje. Paradis-Oskar med dragspelet, Tim Brodin, visar sig vara en hyvens kille som kanske får ta lite ansvar på den här kuppen. Kan man möjligen tänka. Det visar sig ju att han har ett hem med en bullbakande god hustru och visst finns där plats för vår Rasmus som plötsligt skiter i det där med vacker och rik. Han har ju hela världen!

Hela historien kryddas väl med sångnummer från fordom och dessutom generöst med talesätt som kanske Paradis-Oskar ibland hittat på själv. Dom duger gott.

Charmig amatörteater med hjärtat på rätta stället. Visst är det gott.

Artikelbild

Så måste tilläggas en särskild eloge till boven Liander/Joakim Malmberg. Vilket fotarbete! Bara det värt en biljett.