Det menar Lars Stjernkvist (S), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Han har utvecklat sina tankar i både en krönika i Borås Tidning och sin blogg på nt.se.
I bloggen skriver han: ”Eskilstuna kommun vill att tiggare ska ha tillstånd för att, som det heter på byråkratiska, passivt samla in pengar. Syftet är att få koll på vilka som är i kommunen och kunna ge hjälp till dem som utnyttjas.”
Stjernkvist fortsätter: ”Det här är banne mig det hittills bästa förslaget jag hört för att stoppa tiggandet utanför våra butiker. För ingen kan rimligen hävda att dagens situation är acceptabel. Trots rejäl kyla sitter det fortfarande tiggare utanför butikerna i Norrköping och andra tätorter. Självklart är det farligt för deras hälsa, men det är också en fara för allas förtroende för samhället.”
Tillstånd för att tigga, är det här något som du ska driva i Norrköping?
– Jag tycker att frågan är tillräckligt intressant för att vi, jag, ska studera det här förslaget, säger Lars Stjernkvist.
Fortfarande är det oklart om det håller rättsligt, säger Stjernkvist. Nu har Eskilstuna tagit initiativet till att pröva det, något som Stjernkvist noga följer.
Tiggeriförbud är inte en väg som Stjernkvist vill gå, och härbärgen är ingen långsiktig lösning. Men något måste göras, menar han.
– Jag gick förbi min butik där samma person har suttit under väldigt lång tid. Hon satt och samlade in pengar. Det var tio minusgrader och snön yrde. Då tycker jag att även om man inte vill förbjuda så måste vi ändå göra någonting, säger Lars Stjernkvist.
– Det jag tycker är fördelen med tillstånd det är att, visst det sätter en viss press på tiggaren, tiggaren måste ändå anmäla att man befinner sig i kommunen, men framför allt sätter det press på myndigheterna.
Många av tiggarna är här betydligt längre än de tre månader som gäller för EU-migranter, som använder sig av EU:s fria rörlighet för att söka jobb. Eskilstunamodellen skulle vara ett sätt att sätta press på myndigheterna att följa upp individerna.
– När man ser att människor under lång tid lider nöd då måste man göra någonting.
Han tycker att man skulle pröva ytterligare något, som han grunnat på en längre tid, att också använda socialtjänstlagen.
– Om vi varje dag gick förbi en kvinna som var från Eneby som satt stilla i tio minusgrader, då skulle vi nog be myndigheterna agera, för vi förstår att det här är en människa som är utsatt för fara.
– Det borde inte vara någon skillnad att personen kommer från Bukarest eller Sofia, säger Lars Stjernkvist och talar om att med milt tvång se till personen i fråga återvänder till sin hemkommun och sitt hemland, där ansvaret ligger.
Det skulle också vara ytterligare ett sätt att sätta press på hemländerna, Bulgarien och Rumänien, EU-länder som får generösa bidrag från EU.
– Eskilstunaförslaget handlar om att försöka få koll. Vi vill veta, hur länge är människor här, och under vilka villkor? Får du det blir det också sedan lättare att agera med en annan lagstiftning.
– Jag tänker ta upp det här även i Norrköping. Nu får vi ju hjälp av Eskilstuna för att se om det här är lagligt.
Om det är en framkomlig väg i Eskilstuna skulle det kunna införas i Norrköping?
– Ja.
Stjernkvist anser att det ska vara likartade regler i hela landet, men att kommuner, i väntan på staten, kan gå före.