Sara behöver inte dyka djupt i soporna för att hitta färsk mat. På några sekunder har hon fiskat upp en gurka, flera paket tomater, sallad, lök, kvarg och keso som bildar en hög på backen.
– Jag gör en sallad här, säger Sara med ett skratt.
Bredvid står Katharina Jivhag, säljare på Konsum, som har öppnat containern. Den är låst med hänglås för att hålla dumpstrare borta i vanliga fall.
– Vi är tvungna att kasta när datumen är utgångna, säger Katharina.
Sara säger att hon förstår att de som jobbar i butik måste följa företagets policy och håller sedan upp en påse med lök.
– Jag vill veta vad som är ofräscht med de här, säger hon.
– Den ser du, blommar ju där, svarar Katharina och pekar på en lök i nätet.
– Fast jag skulle köpa de här till fullpris, den går ju fortfarande att äta, säger Sara.
De är båda överens om att de förstår varandras olika situationer och att matsvinnet är ett problem.
För sex år sedan blev Sara tipsad av en lärare om att dumpstra och testade själv för första gången.
– Jag visste att det fanns ett svinn och hur mycket som kastades i summor, men jag hade inte förstått innan jag såg det med egna ögon hur mycket mat det faktiskt är och till vilken kvalité.
Hon berättar att det skulle vara möjligt att leva på bara dumpstring om hon ville, men det är inte hennes syfte med det.
– Genom att dumpstra kan jag frigöra pengar som jag istället kan lägga på att köpa varor som är ekologiska och fairtrademärkta. Det är ett sätt att ge mer rättvis statistik över vad konsumenterna vill ha också, många vill köpa ekologiskt men har inte råd och kan därför inte utöva sin konsumentmakt.
Under sina år bland containrarna har Sara träffat människor som gör det av många olika anledningar. För en del är det ett sätt att ha råd att äta, andra gör det av ideologiska skäl – miljöpåfrestningen som matproduktionen innebär och orättvisan i att så mycket mat kastas medan det finns människor som svälter.
– Det finns mycket solidaritet bland dumpstrare också. Om någon har en bil och är pigg och kry är det inte ovanligt att den samlar några kassar extra och lämnar till någon som den vet har det svårt ekonomiskt och inte samma möjligheter att dumpstra själv.
Hon betonar att det är viktigt att ha en öppen och ärlig konversation dumpstrare och butiksägare emellan, men också att butiksägarna ska fundera över varför deras policys ser ut som de gör.