– Jag har drivit företag i några år nu och precis innan Draknästet, som spelades in för ett och ett halvt år sedan, hade jag börjat satsa helt på mina produkter. Då handlade det om ballerinaskor och stay up socks för barn. Det om är störst nu är en spypåse.
En spypåse? Berätta!
– Jo min syster har tre barn och alla är mer eller mindre åksjuka. Så det är perfekt att ha med de här i bilen, till exempel. Jag har hört att spypåsar är det näst mest snodda på sjukhusen, efter platshandskar. Så folk vill ju verkligen ha det här. Och hittills har det inte funnits några riktade till konsumenter, så det har jag tagit fram!
Vart kan man köpa dem då?
– De första som spikat order är Ullared och Apotea. De kommer att börja säljas första maj. Jag har pratat med alla stora företag, en bensinmack har exempelvis visat intresse. Sedan börjar vi rikta in oss på bussar, flyg och tåg. Jättekul!
Har du några fler produkter?
– Ett pepparkakslim som stelnar och blir hårt, precis som smält socker, fast det inte varmt. Nu kan även barnen bygga pepparkakshus!
Vad har du för bakgrund?
– Jag har alltid gillat att sälja saker. När jag var liten målade jag stenar och sålde till släktingar. Sedan drev jag UF-företag på Hagagymnasiet. Jag har nog alltid haft en fallenhet för att komma på nya produkter.
När blev din första produkt verklighet då?
– Efter studenten åkte jag och min dåvarande sambo till Thailand för att plugga. Där uppfann jag en engångsgrej som fångar upp om man tappar glassen. Den såldes i Thailand, som en slags give away.
Vad har du för råd till produktpåhittiga därute?
– Våga satsa. Men lyssna på alla råd! Jag fick bra stöttning av både Almi och Nyföretagarcentrum, både med rådgivning och ekonomiskt.
Hur ser framtiden ut? Kommer du bo kvar i Norrköping?
– Det har jag tänkt. Men jag åker på affärsmöten i Stockholm ofta, så jag kan förstå dem som flyttar. Jag hoppas kunna bygga ut min verksamhet i Norrköping och anställa.
Hur gick det i Draknästet då?
– Jag fick finansiering av två drakar. Men efter programmet tackade jag faktiskt nej. Man blev väldigt bunden till kontraktet, för inte så jättemycket pengar skulle de äga mycket av mina inkomster resten av livet. Så jag lyckades till slut finansiera det själv!
Lycka till!
– Tack!