Nyårslöften tenderar i sin natur att kretsa kring den egna personen och stanna med det. Som att sluta snusa, gå ner i vikt eller börja motionera.
28-årige Norrköpingskillen Gabriel Külens nyårslöfte var av en annan kaliber.
Han lovade att börja hjälpa andra människor där nöden är som störst; bland hemlösa, föräldralösa och utfattiga barn i Libanon, på flykt från kriget i Syrien.
– Tidigare fyllde jag livet med materiella ting. Dyra bilar, häftiga resor, sådana grejer. Men man kan inte fylla sitt hjärta med materiella ting, det saknas något.
Det som saknas, menar Gabriel, är kärlek.
I det här fallet kärleken från de barn som numera får sova i sängar med rena lakan, äta sig mätta och leka i stället för att jaga mat i soptunnor och sova under broar.
I januari flög han ner till Beirut och togs emot av en präst som fanns i familjens bekantskapskrets. Intrycken från stadens gator var omskakande.
– Det är sjukt det man ser. Jag hade förstått sett på teve och på nätet, men det är något helt annat att uppleva det på riktigt. Var tredje person i Libanon är flykting. Man ser extrem fattigdom, rädsla och sjukdomar. Folk som ligger under filtar på gatan med en utsträckt hand, krigsskadade män och kvinnor, barn som letar mat i papperskorgar och inte har några föräldrar.
Många av de mest utsatta kommer från krigets Syrien. Till Libanon får de komma – gränsen är öppen – men någon hjälp från myndigheterna är bara att glömma, enligt Gabriel:
– Myndigheterna bryr sig inte, de här människorna får klara sig själva och lever dag för dag, utan hopp om framtiden.
Men tack vare ett nyårslöfte i Norrköping är det nu i alla fall några som kan börja tro på ett bättre liv. Tillsammans med prästen Majdi Allawi och volontärer på plats i Beirut har Gabriel startat ett barnhem för 24 hemlösa barn och en förskola kommer att stå färdig under sommaren. Dessutom drivs en frisörsalong för hemlösa och andra som inte kan betala för att få håret tvättat och klippt.
– Jag har massor av människor som hjälper mig, det är viktigt att lyfta fram. Volontärer som jobbar där nere och många människor som bidrar med pengar till projekten. Folk är generösa, folk bryr sig. Jag har följare på Facebook och instagram. Alla som bidrar på något sätt är jätteviktiga och vem som vill får komma med och hjälpa till.
Varannan månad åker Gabriel ned och jobbar med de olika projekten under en vecka eller två. Nästa resa blir i månadsskiftet juni/juli och han ser redan fram emot resan. Semesterdagarna från jobbet som bygglovsingenjör på Norrköping tar slut i en rasande fart, men det är det värt.
– Jag har sparat några dagar så det löser sig. Kärleken man möts av från barnen är enorm, säger han och berättar exempelvis om en liten fyraåring som i dag har en fast punkt i livet på barnhemmet.
– Jawad är fyra år, honom hittade vi ensam vid en papperskorg där han letade mat.
Finns det ytterligare planer på att utveckla hjälpverksamheten på plats i Beirut?
– Absolut. En grej jag tänkt på är det här med tandvård, sjukvård och läkemedel. Men det är dyra grejer. Nästa projekt ska bli en foodtruck som kan köra ut och servera mat till hemlösa och fattiga. Men först ska vi inviga skolan, säger Gabriel Külen.