Det är strålande väder när Folkbladet besöker utgrävningarna i Pryssgården som hållt på i en knapp månad. Det vimlar av schakt på åkerytorna mellan järnvägen och E4:an; här och var sitter små pinnar utplacerade där man noterat något av intresse och i några schakt står arkeologer och undersöker det blottade jordlagret.
– Vi håller på med en förundersökning här och har fått fram ganska mycket, berättar Marita Sjölin, projektledare och arkeolog på Arkeologerna som utför det här arbetet.
Vi vandrar över fältet och Marita pekar på olika schakt där man hittat spår bland annat från pålar till bostäder.
– Det har visat sig att det här var en stor boplats på både brons- och järnåldern. Det som är lite ovanligt är att gårdarna låg så tätt med kanske 100 meter mellan sig, man kunde se grannen, säger Marita medan vi siktar in oss på en grävmaskin längre bortåt fältet.
Här står arkeologen Maria Sjöquist och skärskådar ett fynd hon precis har hittat, det visar sig vara ett välbevarat mynt som hennes metalldetektor gett utslag för.
– Vi får undersöka det närmare senare men det ser ut att vara från 1700 eller 1800-talet, säger Maria Sjöquist som tillägger att man inte söker efter järn (det finns massor av järnsaker i markerna) utan är mer intresserade av kopparlegeringar.
– Man hör på metalldetektorns ljud om det är en kopparlegering eller järn, berättar hon och sveper med metalldetektorn som ger ifrån sig ett pip.
Marita Sjölin vandrar upp på ett (ytterst litet) krön där man kan ha gjort en speciell upptäckt.
– Vi ser tecken på att det här kan vara ett gravfält, vi har hittat möjliga gravar med brända ben här, man kremerade nämligen kropparna på den här tiden, berättar hon och tillägger att det skulle vara logiskt med en gravplats på området.
Man har alltså hittat ett antal rester från gårdsmiljöer – sammanlagt (tillsammans med tidigare fynd) har man konstaterat uppåt tio gårdar på en kvadratkilometer – men ett av de nya fynden är särskilt spännande.
– Vi har hittat ett tvåskeppigt hus med en rad takstolpar i husets längdriktning och sedan två bågformade väggar. Det här är vanligt för gårdar från yngre stenålder till äldre bronsålder, alltså 2000 till 1500 före Kristus, säger Marita Sjölin som konstaterar att det tidsmässigt passar med när hällristningarna vid Himmelstalund skapades.
– Det kan ha varit de som bott här som ristade vid Himmelstalund.
Förundersökningen pågår i ett par veckor till. Om kommunen vill bebygga detta område lär det bli fråga om en mer noggrann slutundersökning i detta fyndtäta område.
– Om man pratar med arkeologer ute i Europa märker man att många känner till Pryssgården just för de fina bosättningarna samt det att det bott många så tätt, berättar Marita Sjölin som menar att det finns flera skäl till att så många valde just denna plats.
– Det beror säkert på de goda kommunikationerna, på den tiden var det här en sorts landtunga mellan Glan, Strömmen och Bråviken så hade man båt kunde man nå långt. Dessutom är det fin och lätt jord som även på den tiden var gynnsam, deras redskap klarade inte riktigt av tunga lerjordar.
I arbetet med denna förundersökning har man förutom mer traditionellt arkeologiskt arbete använt sig av georadar (som alla som sett Time team känner till).
– Det är första gången så det har varit lite av ett pilotprojekt. Georadar tar ju upp anomalier i jorden och ger oss en bild av hur det ser ut mellan våra sökschakt, säger Marita Sjölin innan hon återgår till sitt arbete.