Att kommunen fått stark kritik för att inlett ett samarbete med Vineyardkyrkans iCreate/Stepping Stone-projekt, där killar som haft ledande positioner inom gäng kopplade till den grovt kriminella verksamheten fått en andra, tredje eller sista chans kan jag förstå med tanke på hur avtalet såg ut och den roll som kommunen haft genom att sitta med i styrelsen. Det jag inte riktigt förstår är på vilket sätt det här projektet skulle ha lett till att höja de medverkandes status inom den kriminella världen.
"Titta på mig, jag är ascool för jag har lurat kommunen att jag vill lämna allt kriminellt bakom mig, men i själva verkat utnyttjar jag dem, jag får betalt av kommunen samtligt som jag fortsätter att sälja droger på uppdrag av Hells Angels"
Jag vet inte. Kanske är jag naiv, men jag tror att det är lite av en efterkonstruktion. Jag tror faktiskt de här killarna vill ha ett annat liv, en annan framtid, men att de är för svaga. Och det finns människor som trots all världens resurser ändå väljer att fortsätta vara kriminella. Det betyder inte att man ska ge upp hoppet. Man måste ständigt våga satsa, pröva nya vägar – även riskprojekt. För om man inte tar risker, om man inte är beredd att pröva nya saker hur ska man då kunna hitta nya lösningar. Någon måste vara den första att våga. Någon måste få fram nya bevis.
För många av oss som bor i Norrköping är rädslan för brott den största rädslan (ja förutom då att någon av våra nära och kära ska dö av en olyckshändelse), vi vill att vi, våra barn, föräldrar och vänner ska känna sig trygga när som helst på dygnet, var som helst i Norrköping. Så är det inte. Skottlossningar, bilbränder, knivbråk, narkotikahandel – allt ryms här. Och för att bli trygga måste vi sluta vara rädda. Kriminella lever på vår rädsla, men kanske är det också så att deras egen rädsla har fört dem dit de är idag.
Och vägen för dem bort från kriminalitet är lika många som individerna bakom brotten. Man måste våga pröva sig fram, hitta olika lösningar för olika personer. Privata som kommunala lösningar, däremot kan jag tycka att kommunen ska driva projekt eller samarbeta med aktörer som är religöst och politiskt obundna. Å andra sidan vem är jag att säga vad som är bäst, om en pastors engagemang för att hjälpa kriminella till ett hederligt liv och en tro på framtiden är lösningen för vissa, ja, då kanske jag bara ska vara glad över att någon brydde sig tillräckligt mycket för att göra något.