Enligt Amundin är det svårt att säga om det är en ung varghanne eller tik som den senaste tiden befunnit sig på Vikbolandet. Visserligen brukar honorna vara lite mer stationära på nya platser, men det har hänt att även hanvargar uppehållit sig i månader på samma plats. Annars brukar hannarna vara mer benägna att röra på sig. Generellt är dock vargen ett mycket anpassningsbart djur.
- Den kan anpassa sig till vilka landskapstyper som helst - även Vikbolandet, säger Amundin.
Han tycker att fårägarna nog måste acceptera vargen i landskapet och anpassa sig efter detta.
- Har man djur måste man väl ta ansvar för dem också, säger Mats Amundin.
Däremot tycker han att fårskötseln nu snabbt måste få bidrag för att förbättra sina stängsel.
- Det är ju bättre att vara förutsägande och förbättra stängsel innan vargen kommer och börjar döda.
Ett riktigt uppsatt elstängsel mot varg ger ett närmast 100-procentigt skydd mot angrepp, förklarar Mats Amundin.
- Det ska vara fem trådar där den lägsta inte ska vara mer än 20 cm ovanför marken. Vargarna ogillar el och gillar inte särkligt mycket att hoppa heller, säger Amundin.
Förvånad
Att Naturvårdsverket nu beslutat om skyddsjakt tycker, kanske lite förvånande, Mats Amundin är bra. I alla fall om han jämför med den nyligen avskaffade licensjakten på varg.
- Licensjakten var inte bra, den var icke-selektiv och gjorde att vilka individer som helst kunde drabbas, även reproducerande vargpar. Skyddsjakt är mycket bättre för då vet man exakt vad det är för djur man dödar. Naturen är inställd på att mycket av avkomman kan gå förlorad. Då är det värre med föräldrarna, säger Mats Amundin.
Han vill inte spekulera i chanserna för Vikbolandsvargen att klara sig nu när skyddsjakten inleds.
- Man kan ju bara konstatera att det inte är lätt att spåra varg när det inte finns snö.
FÖ: Vad var din spontana reaktion när du fick höra om Vikbolandsvargen?
- Att det vore roligt att få se en vild varg någon gång, för det är inte så lätt.