Historien skulle kunna vara manus till vilken film som helst – men är hämtad ur verkligheten. Bråket handlar bara om en enda detalj:
Rätten till en väg.
Rätten att kunna ta sig till och från sitt hem.
Bäst vi tar det från början.
Johnny Binnersjö, 67, och hans hustru Birgitta, 65, har till hösten bott i sin villa – ett par kilometer från Östra Husby – i 37 år. När de köpte fastigheten fanns inskrivet i kontraktet med säljarna att de skulle ha "fri utfartsväg" mot Skenäsvägen.
Sån blev det också under 30 år.
Fejden startade när grannen 2007 köpte marken där utfartsvägen paret Binnersjö dagligen åker på, och ansåg att det avtalet inte längre var giltigt.
Snart hävdades också att den stenbro som måste passeras över en bäck, ett biflöde till Varaån, inte höll för biltrafik.
– Om det funnits skador på bron har de ju funnits där redan innan de köpte marken, säger Johnny Binnersjö.
Så istället byggde markägaren en ny överfart – som snart revs.
Istället menade markägaren att det fanns en alternativ väg på norra sidan, som kunde rustas upp för att bli trafikduglig.
– Det som har visats från motparten är ett par foton från 50-talet som ska visa att en väg kommer norrifrån, men det är ju inte så konstigt med tanke på att grannfastigheten norröver använde denna utfartsväg också fram till år 1936. Sen dess har ingen åkt på den vägen och det tar ju ett par decennier innan en väg växer igen, säger Johnny.
– När någon använde den vägen tog de sig fram med häst och vagn, säger Birgitta och pekar ut mot en igenväxt stig mellan skogen och ett åkerparti.
Familjen Binnersjö pekar också på att motparten pepprat myndigheter med handlingar och information, som inte alltid varit korrekt. Bara för att krångla till beslutsprocessen, menar Binnersjös. Och när de själva tagit fram bevis för sin sak säger rättsväsendet nej.
– Vi får inte använda nya uppgifter som talar för oss för att de inte skickades in från början. Vad är det för rättvisa? Det är långt från fair play, menar de.
När tvisten eskalerade under 2010 satte familjen Lindholm – efter att ha fått ja från Lantmäteriet – upp vägspärrar för att förhindra fordonstrafik på sträckan. De finns kvar än idag, men efter beslut från kronofogdemyndigheten, står de öppna.
När Folkbladets reporter och fotograf försöker nå fram till Tunatorp kantas den redan smala och krokiga vägen av bommar, stolpar – och vassa stenar.
– Bara för att det ska bli svårt för oss att ta sig fram. Försöker man ta bort hindren som lagts ut springer de ut från sina bostäder och angriper oss, suckar Johnny.
– Det är så illa att våra vänner inte vill åka hit. Och när vi ska träffa barnbarnen får vi åka och hämta dem själva för att vår egen dotters bil är för bred för att köra på vägen, säger Birgitta.
Har ni försökt att lösa konflikten utan rättsväsendet?
– Det går inte att resonera med dem. De vill ha bort oss härifrån, för att kunna sälja sin gård utan att behöva ta hänsyn till några grannar, menar Johnny och Birgitta Binnersjö.
Vägfejden betyder också att det numer är omöjligt för brandförsvarets bilar och andra större fordon att ta sig till huset. Och ambulansen klarade med nöd och näppe att ta sig in häromåret.
– Tror det tog en kvart för den att köra bara den där sista lilla biten. Jag trodde att jag drabbats av en hjärtinfarkt, men det var bara gallan som bråkade, berättar Johnny Binnersjö.
Sedan hovrätten förra året slagit fast att familjen Binnersjö inte har rätt att utnyttja vägen, de blev nekade så kallat servitut, kommer de att tvingas betala ett vite på 10 000 kronor varje gång överträdelse sker – dock först 18 månader efter att domen vunnit laga kraft.
Att de i mark- och miljödomstolen 2011 fick rätt att fortsätta använda vägen hjälper föga när rättegångskostnaderna sprängt halvmiljonersgränsen.
Nu står deras sista hopp till Högsta Domstolen, HD.
– Chansen att de tar upp vårt fall är inte så stor. Men vi kan inte ge upp. Vad ska vi göra utan en väg? Elda upp huset? Det går ju inte att sälja huset och flytta. Vem vill köpa ett hus man inte kan åka till, säger Johnny och Birgitta Binnersjö.
Hur ser ni på framtiden?
– Vi tar inga beslut förrän sista ordet i rätten är sagt. Därefter får vi väl fundera på vad vi kan göra, säger Johnny Binnersjö.