krönika Jag är barn och elevombud eller mer sant jag jobbar som barn och elevombud.

Men ibland känns det som en identitet. Jag försöker förlika mig med att jag omöjligt kan hinna ge så mycket stöd som jag skulle önska.

Barn och elever har rättigheter. Det skulle kunna tyckas vara självklart men är det inte alltid. De som hamnar i svårigheter är så många att jag ibland inte vet hur jag ska kunna göra nytta eller hur jag ska orka. Mellan varven snurrar alla dessa berättelser i mitt huvud även när jag är ”ledig”. För jag kan ju det, ta ledigt från problemen. Det kan inte dom. Man bör stundom begrunda den skillnaden.

Vi behöver satsa på våra barn för att dom ska få en så bra uppväxt som möjligt. En bra skolgång, en berikande fritid och helst en trygg familj. Vi människor kommer att präglas av vår uppväxt. Saker som inte var helt bra kommer att följa oss genom livet och påverka oss antingen vi förstår det eller inte. Alla får inte möjlighet att bli den dom kunnat bli. Somliga poeter kommer aldrig att skalda, somliga aktörer kommer aldrig att agera och somliga atleter kommer aldrig att prestera. Människor med stora förmågor kommer att stå vid sidan eller i skuggan av andra. Alla behöver en god jordmån för att kunna växa och blomma. Ett frö som skulle kunna bli den vackraste av blommor och få människor att sucka av hänförelse kan förbli ett frö, ett torkat frö.

Men, kanske du undrar, vad behöver göras för att alla barn ska få växa och blomma? Jag har försökt att skriva om den saken och det har i sin tur gett mig tillfälle att tänka. Vi måste orka utgå från att alla barn föds goda, med unika förmågor och med en oändlig lust att lära. När vi ser annat hos barn är det inte barnets fel. Föräldrar som har svårt att vara de föräldrar de skulle önska behöver få stöd i sitt föräldraskap eller med saker som hindrar dom. Föräldrar älskar sina barn och vill deras bästa. Inget särskilt med den saken, det är mänskligt.

Barn behöver bli mötta som de mirakel dom faktiskt är. Barn kommer till oss i förskolor och skolor med möjliga förmågor som många av oss vuxna inte har. Självklart möter man som pedagog även många barn med högre IQ än sitt eget. Barn som tidigt förlorat tilltro till sig själva och sin omgivning behöver stöd. Så tidigt som möjligt och det måste få kosta. På samma självklara sätt som en trasig gata måste lagas måste barn få det stöd de behöver.

Kanske finns det barn som behöver små klasser för att komma till sin rätt. Om det är så borde vi kanske se till att sådana klasser finns. Nog är det troligen lönsamt med stora skolor och relativt stora klasser och nog fungerar det ofta bra men inte alltid och inte för alla. När det inte fungerar kostar det längre fram. Det finns fördelar med större klasser såklart. Det blir många att välja bland när man vill ha kamrater. Många olika intressen finns och många olikheter kan berika lärandet.

Det finns barn och föräldrar som gråter hos mig och inte vet vad dom ska göra. Livshistorier berättas och jag har lärt mig att förhålla mig ödmjukt till andras svårigheter. Jag provar att gå i deras skor en stund och nog händer det att väg och vägval grumlas och jag känner mig vilse som dom. Men jag kan sparka av mig skorna och ta ledigt, det kan inte dom. Man bör stundom begrunda den skillnaden.

Samtidigt görs stort och bra arbete i våra skolor, i förskolor och på våra fritidsgårdar. Samtidigt lyckas pedagoger hjälpa barn att komma till sin rätt och ta sig förbi svårigheter. Enskilda pedagoger lyckas tända livslånga ljus i barn. Alla ni vet vilka ni är, ni känner när det händer.

Igår firades barnkonventionen och alla barns rättigheter. Mäktigt och viktigt. Ju mer vi talar om saken ju bättre får våra barn det här och i hela världen. Samtal förändrar. Det man väl förstår och ser kommer man fortsätta att förstå och se. Barns bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som berör barn, står det i barnkonventionen, så då säger vi väl så. Så då gör vi väl så? Vi gör det av kärlek och för att barnen är vår framtid. Du vet, den kärlek som det för somliga av oss tog ett liv att lita till är stark. Kärlek kan förflytta berg och det finns en del berg att flytta på.

Nu tar jag lite ledigt även om allt kommer att vara med mig.

Som ingen mänska glömmer

vad hjärtat såg

Går ingen strand fri

från världens våg