Skogsnära fika
Den här delen av Vrinnevi ladugård byggdes om till café. Resten upp mot skogen blev kultur- och motionscentrum. Foto: Stig Sundström
Foto: Stig Sundström
Dit vandrade man eller cyklade från Gamla Övägen eller via Klingsberg- eller Grönhögshållet. Uppe i skogen vid änden på en smal väg låg en inbjudande paviljong i skogsområdets nordvästra del. Paviljongen hade också en veranda utmed ett par väggar. Det här var tiden före löpslingorna och innan de blev belysta. Paviljongen blev snart ett populärt utflyktsmål. Motion fick man på vägen ditut.Det bjöds tillfällen med underhållning av någon artist och det förekom att publiken sjöng med. Med tallskog och granarnas sus befann man sig i härlig skogsluft dit inga skorstensrökar nådde. Redan under 1800-talet var Vrinneviskogen ett rekreationsområde. Oavsett paviljong skulle man ut. I korgar hade man förning och dryck och så slog man sig ned i gläntorna. Man firade ledighet och vid midsommar skedde festen ofta i skogen. Det var på liknande sätt i andra skogsområden och ute vid Ekbacken.Senare, efter paviljongen, kom Tjalvegården som ett centrum för Korpens promenader. Där finns idag också kaffeservering efter genomförd promenad.Kvar i Vrinneviskogen kan man nu också berätta om en annan kaffestuga i annorlunda miljö. Allt eftersom bebyggelsen i hageby trängde på fasade Vrinnevi gårdars lantbruk ut och det blev byggnader över till andra verksamheter när jordbruket var över.Den stora ladugården byggdes om rejält och i ena änden växlades stallar mot ett café. Den här historien började när Norrköpings kommun tog över området och förvandlade det till det som fint heter Vrinnevi motions- och kulturcentrum. Sedan en tid tillbaka är verksamheten som drevs där över. Caféet mottogs till en början med glädje av t ex grupper av pensionärer som avslutade vandringar i skogen med en kopp kaffe. Även besökare från hageby, hästgården och ridhuset samt publik vid hästtävlingar uppskattade fiket i den lantliga miljön.Nu är det öde kring den forna motionscentralen. Kommunen investerade över en miljon för några decennier sedan i bygget. det var många som tyckte det blev en för dyr motionshall. Boende vid vrinnevigatan var inte als förtjusta. Där fruktade man för mycket trafik till anläggningen. Därför stoppades också infart till motionscentralen och caféet den vägen. Vrinnevi gårdar, Norrgården och Södergården var tidigare väl tillgängliga för folk som ville se verksamheten. För barnfamiljerna som flyttade ut till Hageby var det i flera år som att få småskolans Sörgården bredvid sig.Ett särskilt intresse redan från 30-talet hade akvarieentusiaster. Nedanför skogssluttningen vid gårdsbyggnaderna fanns en rad smågölar som innehöll fin levande föda för akvariefisk. Vattendjuren håvades upp och fick fortsätta simma i någon syltburk tills de blev fiskmatFortplantningsproceduren för kreaturen var förr också en öppen historia. Risängens kreatursbönder hade ingen tjur. Därför leddes korna ibland upp till Vrinnevi där det fanns tjur. Oxelbergsgrabbar hjälpte till med att ledsaga korna dit. Kossorna tjudrades i en stor krok i ladugårdens gavel där akten utspelades.Allt det här var sådant som var så härligt förr. och som det pratades om i caféet.
Så jobbar vi med nyheter