På gång med ny anhörigförening
Efter att ha arbetat i många år med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar föddes tanken på en förening för anhöriga, där man kan utbyta tankar och funderingar och få stöd av varandra. Sedan april är Thomas en av de drivande föräldrarna i NP Vision.
Ann Taaveniku och Thomas Nybom hoppas att många hittar till föreningens lokal på Kristinagatan 59 in på gården.Foto: Janne Forsby
Foto: Forsby Jan
De tror att behovet av en mötesplats är enormt och inom NP Vision ryms en anhörigförening, en syskonförening och en intresseförening. Förutom att hjälpa varandra och människor i liknande situationer är föreningens mål också att kunna nå ut med kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till allmänheten. På så vis hoppas man skapa bättre förutsättningar för barn och ungdomar i deras vardag. Om det så handlar om skolmiljön eller i hemmet.Anpassa skolorna
- Ingen av de föräldrar jag pratat med har barn som klarat en vanlig skolgång, nu måste vi helt enkelt se till att skolan anpassas efter alla elever, säger Thomas.Och även om det är förenat med ganska höga kostnader är det en kostnad samhället har tillbaks på sikt.- De blir "billiga" medborgare när de är 25 år och har fått förutsättningar för att klara sig i samhället trots de funktionsnedsättningar de har, säger Thomas.Även det redan nu är svårt finns det viss möjlighet för elever i grundskolan att få sin undervisning och skolmiljö anpassad, men när man kommer upp i gymnasieålder finns det inte längre något val. I Norrköping finns inget fungerande gymnasium för ungdomar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.- Istället skickas de iväg till andra kommuner för dyra pengar och fast de ändå ska tillbaks till sin hemkommun så småningom. En kommun där de inte längre har några vänner eller socialt nätverk. Att ha kompisar över huvudtaget är inte helt enkelt för en person med ADHD eller aspergers, säger Ann Taaveniku.Att leva med barns som har en diagnos är inte bara elände. Till stor del handlar det om glädje.- Jag är så stolt över min dotter. Hon är kreativ, hon målar och skriver fina texter, säger Ann Taaveniku.Glädje som skulle vara en större del av deras liv om de fick förståelse, förutsättningar och avlastning. Inte bara för egen del utan för syskons och andra anhörigas. Och framförallt för den som själv har en diagnos. Lugn och ro, en strukturerad tillvaro och en assistent som finns i närheten för att stödja vardagen när den blir övermäktig.