Här vågar ingen protestera

De baksidor han talar om är skärpt censur av internet, en närmast paranoid kontroll över hotbilder samt förvisningen av över en miljon låglönearbetare, som har oturen att inte vara registrerade i Peking. Rapporter förekommer om arbetslösa och tiggare som bokstavligen jagats ut ur staden med våld och hot. En utveckling likt denna borgar naturligtvis för missnöje, något som den kinesiska regimen till varje pris vill kväsa då världens blickar är riktade mot Peking.Myndigheterna har sett ut tre parker där protester tillåts äga rum. - Här kan folk fritt säga sin mening utan att störa spelen, säger Ni Jianping, studierektor och initiativtagare till zonerna .Han understryker samtidigt att likartade områden upprättades i Atlanta och Sydney. Vad han dock inte understryker, är att de som önskar protestera måste anmäla sig till polis fem dagar i förväg. Räknar med avslag
Dessutom gäller fortfarande de kinesiska lagar, vilka säger att det är otillåtet med demonstrationer som hotar den nationella säkerheten eller kan röra upp etniska konflikter. Således kommer de som vill säga sitt om Tibet eller mänskliga rättigheter att få avslag.- Parkerna ligger långt bort från de platser där tävlingarna avgörs och där finns heller inga turister, menar Li och lägger till att de flesta drar sig för att anmäla sig till polisen för att få tillstånd som krävs för att komma in i parken och protestera. Ingen vågar riskera att lämna sina personliga uppgifter i detta ärende.Fjärde dagen efter invigningen är stämningen i Ritan Park, en av protestzonerna, lugn. Poliserna är dock fler än vanligt och liksom de många volontärer som syns här är de utrustade med öronsnäckor. En man i civila kläder pratar i sin mobiltelefon; - Ett kamerateam om tre. Det var ingen aktivitet så de lämnade. Ja, de var utlänningar.Jag träffar min gamla skolkamrat Zi Wei som nu arbetar som volontär. Hon förstår inte alls varför någon skulle behöva protestera under OS. - Spelen har skänkt stolthet till våran stad och vårat land, de som vill förstöra den bilden genom protester är egoistiska, menar hon och får medhåll av samtliga kamrater vilka har samlats runt oss. Alla är de mycket exalterade över OS och ingen har något negativt att säga om spelen. Blidka västerländsk media
Nästa dag och ännu en protestzon. I Purple Bamboo Park är stämningen ännu lugnare och poliserna ännu fler; i närheten ligger det en olympisk veny och hit kan turister komma. Det finns dock inga tecken alls på protester, poliserna sitter i klungor om fem eller sex och verkar inte särskilt alerta ens då jag tar fram min kamera. Skylten med parkens regler har uppdateras, regel nummer ett säger "Love motherland, love Beijing, cheer national harmony and maintain stability".Enligt statlig media finns nu 150 000 poliser i Peking. Lägg därtill att 300 000 av volontärstyrkan på otroliga en och en halv miljon har som särskild uppgift att hålla utkik efter misstänkta aktiviteter. En armé av gratis arbetskraft har sina poster på snart sagt varje gata i huvudstaden.Protestzonerna sägs vara upprättade främst för att blidka västerländsk media, en tes som stärks av att ingen jag träffar vet om att zonerna ens existerar. Dock är det ingen jag talar med - Li undantaget - som är negativt inställd till olympiaden. Men i en stad där det är förenat med fara att tycka som Li är det dock svårt att veta hur många som hyser andra åsikter än Zi Wei med vänner.