Det framgår av den kommunala bostadssamordningens årsrapport för 2016.

Antalet äldre, över 65 år, som riskerade att vräkas var 46 personer, en ökning med 19 procent i jämförelse med 2013. En oroväckande ökning och ett växande problem i fler kommuner än Norrköping, enligt bostadssamordnare Kenneth Edström.

Bakom vräkningshoten ligger i viss mån missbruk, men till största delen handlar det om åldersrelaterade sjukdomar som resulterat i utåtagerande mot grannar, störande beteende, hallucinationer, vanvård och misär i lägenheterna och obetalda hyror.

Artikelbild

| Bostadssamordnare. Kenneth Edström.

– Det kommer oftast in som en vanlig underrättelse till socialnämnden om risk för avhysning. Oftast är man väldigt frustrerad som fastighetsägare och grannar, säger Edström, för det här är ju inget man vill ska förekomma.

– Det kan vara personer som har bott i 40 år i en lägenhet och jobbat och skött allting, och så på grund av kanske åldersrelaterade sjukdomar, som senildemens, så börjar de uppträda störande, går runt till grannarna klockan två på natten och bankar på dörrarna, naken, kissar i trapphuset och glömmer bort att betala hyran.

Det vanligaste är att fastighetsägaren vid en besiktning upptäcker misären och kontaktar kommunen för att få hjälp.

– Det är tufft för omgivningen, för ingen vill ju egentligen vräka de här personerna, utan man vill att de ska få omvårdnad på något sätt.

I de flesta fallen kan de äldre bo kvar, efter att först flyttats till ett korttidsboende medan lägenheten saneras, och efter att hemtjänst och god man kopplats in. Ibland är det en annan boendeform som blir aktuell.

Gemensamt är bristen på sociala nätverk. Det är en gåta, säger Kenneth Edström, hur misären fått fortgå under så lång tid, ibland flera år, utan att omgivningen reagerat.

Om man som granne ser att någon far illa bör man kontakta fastighetsägaren, är hans råd.

Rapporten beskriver i stort ett Norrköping där bostadsbristen är stor, hemlösheten ökat, och svaga hushåll blivit allt fler och mer utestängda från den reguljära bostadsmarknaden.

Ljuspunkterna är att man i hög grad lyckats förhindra att ärenden med barn resulterat i avhysning och att fastighetsägarna, trots bristen på bostäder, ställer upp med genomgångslägenheter och skyddat boende.