Industrimannen Carl Bennet har helt rätt när han konstaterar att "den politiska diskussionen om vinst i vården är populistisk. Och populismen döljer något som är bra för svenska folket". (Dagens Industri 28/12)
Carl Bennet har inga egna direkta ekonomiska intressen i den privata vården. Däremot är han storägare i medicinteknikbolaget Getinge som 2012 omsatte 24,2 miljarder kronor och hade cirka 15000 personer anställda. Han är dessutom en av få stora industripersonligheter som öppet och långsiktigt engagerar sig i politik och samhällsfrågor.
Carl Bennet oroas av vinstpopulismen i politiken. Dagens Industri väljer att vinkla sin artikel på att Bennet inte vill uttala sitt stöd för S. Vilket inte är så konstigt. Carl Bennet betraktas allmänt som en "socialdemokratin närstående direktör".
"Inom socialdemokratin finns nu en vänsterfalang som inte vill föra den objektiva diskussionen som är så viktig. Jag är oroad för att vänsterfalangen får ett övertag," säger Bennet till Dagens Industri.
Med den "objektiva diskussionen" menar Carl Bennet förmågan att kunna se de privata aktörernas plats i vården. "Svensk vård har ett problem och det är köerna. Köerna minskar genom att öka utbudet. Och konkurrens bidrar ofta till förbättrad kvalitet och viktiga innovationer. Det viktiga är att höja kraven på kvalitet. För att vara innovativa och kvalitetsledande måste vi mäta, inte begränsa," säger Bennet.
Industrimannen Carl Bennets intervju i DI kan betraktas som ett slags öppet brev till industrimannen Stefan Löfven. Jag är övertygad om att socialdemokraternas partiledare lyssnar på Bennet. Frågan är vilket utrymme som Löfven anser sig ha för att också låta sin politik påverkas?
Jag är måhända mer partiluttrad än Bennet. Populismen är en naturlig del av politiken. Att moralisera över populismen som sådan är lite som att moralisera över politik som företeelse. Men det finns alltid val att göra. Vänsterpopulism är faktiskt bara ett av flera valbara alternativ. Det är långtifrån självklart att socialdemokraternas (och för den delen folkpartiets) anpassning till en vänsteragenda med allmän misstro mot företagande och vinster är det klokaste valet.
För att tala i partigängartermer så är risken stor att det man vinner i gungorna förloras på karusellerna. Vilket Carl Bennet är ett levande bevis på. När även partier med statsbärarambitioner låter populismen lätta från verkligheternas förankringar så reagerar verkligheternas folk.
Det vore betydligt mer fruktbart för samhällsutvecklingen att utveckla de populistiska dragen när det gäller de verkliga problemen med köer och kvalitet som Carl Bennet tar upp i sin intervju. Eller för den delen med skatteupplägg som vissa riskkapitalbolag ägnar sig åt.. Som Bennet påpekar så finns det vettiga lösningar även på det området. Vänsterpopulism är inget att hålla i handen när regeringspropositioner ska skrivas vad det lider.