När Finspång slott byggs av Louis DeGeer så blir det ett av Sveriges förnämsta slott.

Det kommer kungligheter och adel från hela landet för att vistas där och speciellt senare i historien kommer de när Aurora Taube De Geer finns på plats och slottet blir hemvist för extravaganta fester och skvaller som omnämns i både slottets egna gästböcker samt i dagböcker vid Gustav III:s hov.

Bland annat finns myten om Auroras underjordiska gångar mellan slottet och engelska parken som skulle leda henne till sina många väntande älskare.

Vilket inte låter helt otroligt då hennes rykte som sträckte sig långa vägar var att hon var en fantastisk värdinna men också en självutnämnd karltokig en.

Men hon beskrivs också som en mycket varm och omtänksam kvinna som tyckte om människor av alla klasser, och som till och med lät tjänstefolket tvätta sig i hennes badvatten, en lyx som inte var självklar varken för tjänstefolk eller för allmänhet under Auroras tid.

En annan lyx som tjänstefolket hade gentemot allmänheten var också att de fick se den fantastiska miljö som Finspång slott var vida känd för.

Allmänheten fick, liksom idag, röra sig i parken men inte i slottet och personligen tycker jag att det är hög tid för allmänheten att äntligen släppas in lite mer.

Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är bra att Siemens har kontor i slottet. Det är de stora företagen som har möjlighet att ta hand om gamla fina slott då det är en dyr affär, och jag är evigt tacksam att de sitter där istället för i en kub byggd av glas, stål och dålig smak. Men det skulle vara fint om ortsborna också fick bekanta sig med slottet.

Kanske någon kan guida under sommarens helger istället för att bara visa Aurorasviten en gång om året för de som får tag på biljetter? Kanske middag och visning som event?

Det kryllar av eldsjälar här som skulle kunna driva ett sånt projekt och jag tror det skulle gynna hela orten om man öppnade upp.

Inte bara för att finspångarna ska få se, utan också för att turister är tokiga i slott och turism gynnar alla verksamheter på en ort.

Jag har haft turen att för flera år sedan besöka slottet. Guiden visade oss några av salarna och berättade en del av de här historierna som jag nu bär med mig.

Nu kanske man tänker: Men om du nu sett slottet, vad gnäller du för då? Det ska jag förklara.

Att vara kulturarbetare är ganska likt att vara sjuksköterska.Det är dåligt betalt, otacksamt och med dåliga arbetstider - men det är också ett kall man har. Sjuksköterskornas hedervärda kall är att hjälpa människor, även om de jobbar dygnet runt och inte ser det på lönespecen sen.

Vi kulturarbetare har inte ett lika viktigt kall då vi inte räddar några liv, utan vårt kall är att vårda historien som fortsätter leva när alla andra är borta. Vi bevarar, förmedlar, forskar och förklarar.

Tänker man på sig själv som beskyddare av historien är det mycket roligare att vara kulturarbetare kan jag avslöja. Vi sitter i arkiv med näsan i böcker och låtsas vara serietidningshjältar (vår superkraft är att vinna i Trivial pursuit) och tar reda på så mycket information som möjligt för att sen dela den med vår omvärld. För det är inte vår historia vi hittar. Det är allas.

I det här fallet är det speciellt finspångarnas.

När man frågar folk om de varit i slottet är svaret oftast ”Nej.”

Det skulle vara roligt om vi, om några år, istället kan säga ”Ja, såklart jag har!”

Det tror jag att Aurora hade gillat.