Industrin borde vara störst

Finspångsfredag Ellinor Nyman studerar andra året på Curt Nicolin gymnasiet i Finspång. Eller "Curtan" som hon och de andra eleverna säger till vardags.

En solig eftermiddag tidigare i veckan slog vi oss ner i ett rum på skolan för att tala om Finspång ur en Skärblackabos perspektiv. För det är där Ellinor Nyman är född, uppväxt och bor.

Hon och en fem, sex andra ungdomar från Skärblacka busspendlar fram och tillbaka till Finspång.

– Curtan kom till oss på Mosstorpsskolan när vi hade Teknikdagar i nian. Jag tänkte att Teknikprogrammet nog skulle passa mig. För jag gillar att skruva och att ta reda på hur saker och ting fungerar och hänger ihop. En av de roligaste sakerna jag gjort var att skruva isär en domkraft, ta loss alla delar och sätta tillbaka allt igen och nu vet jag precis vad som händer under skalet på en domkraft. Sån är jag, sa Ellinor och plussade på med att hon gärna kör "Epa" och fyrhjuling.

Hon kom inte in på Teknikprogrammet. Konkurrensen var för tuff. Då sökte hon till Industriprogrammet istället. För hon ville verkligen gå på Curtan.

– Jag känner inte riktigt att jag passar in i normen, eller vad man ska säga. Jag hade hört från en kompis till en kompis som gick på skolan här i Finspång att här kan man vara som man är och att sammanhållningen är jättefin och att lärarna jobbar hårt mot mobbning. Och det stämmer verkligen, så är det här, berättade Ellinor.

När hon väl börjat på Industriprogrammet så kände hon direkt att det var där hon ville gå. Nu på andra året har hon valt inriktningen "Drift och underhåll."

Industriprogrammet är det minsta programmet på skolan. Teknik- och vårdprogrammen är betydligt större. Att som ung kvinna gå på industriprogrammet kan kanske ses som ett dubbelt normbrott frågade jag?

– Så kunde det vara. Vi är bara tre tjejer - och drygt 30 pojkar - på Industriprogrammet. Men det känns inget konstigt alls. Och industrin är ju så stor här i Finspång att något normalare än att gå på Industriprogrammet borde ju inte finnas, svarade Ellinor.

Det ligger mycket i det. Finspång har ett stort utbud av kvalificerade och väl betalda industriarbeten. Varför är då Industriprogrammet inte störst på skolan?

– Det finns nog många som tror att jobben i industrin är skitiga, trista, gråa, ger dåligt med pengar och är till för sådana som inte klarade av att gå i skolan. De där bilderna av industrin som folk bär på är ju helt fel men de hänger liksom kvar, funderar Ellinor.

Hennes egna första bilder och intryck av Finspång var att det var en "grå och tråkig plats." Men den inställningen har hon omprövat.

- Jag tycker det är mysigt och fint här. Min pojkvän som kommer från Norrköping och som går i trean på Curtan har fått jobb på Sapa här i Finspång. Han jobbar nattskift fredag och söndag. Tredje året på skolan är vi ute på praktik nästan hela tiden och då hoppas jag också få in en fot på något av företagen i Finspång. Både jag och min pojkvän kan tänka oss att flytta till Finspång, berättade Ellinor Nyman.

Det där med Finspång som bostadsort är något som jag också pratar mycket med Johan Malmberg om i nästa veckas Finspångskrönika. Johan är utvecklingschef på Finspångs kommun och har bråda dagar. Finspång har lite "växtvärk" säger Johan.

I höstas ansvarade Ellinor och de andra flickorna på Industriprogrammet för en "tjejkväll" på Curtan.

– Det kom över 100 tjejer den kvällen! Det var jättekul att planera och genomföra evenemanget som förhoppningsvis leder till att fler tjejer söker sig hit. Det kom också två kvinnliga arbetare från Siemens - ett av ägarföretagen här på Curtan - och vi fick bra kontakt så nu kanske jag kan få sommarjobb inom drift och underhåll på Siemens!

 
 

Nyheter från Finspång