Cecilia Magnusson är riksdagsledamot för Moderaterna i Göteborg. I en lång och välargumenterad artikel på DN Debatt i går landade hon i slutsatsen att gatutiggeri bör förbjudas i Sverige. Hon anser att det är cyniskt och "närbesläktat med en extrem nyliberal tolkning av frihetsbegreppet som också tillåter prostitution och drogbruk" att låta tiggandet fortgå som nu. Hon svarar därför ja på sin egen retoriska fråga: "Befäster och cementerar gatutiggeri underordning, icke anställningsbarhet och utanförskap?"
Jag delar inte helt Cecilia Magnussons slutsats. Men hon ska ha heder av att ha tänkt igenom saken ordentligt och att hon skrivit en artikel där det går att följa hennes tankebanor. Vilket inte är ett tillämpbart omdöme på många av de kritiska inlägg som omedelbart vällde fram från den offentliga debattens änglakör. "Människor tigger inte för att det är tillåtet, utan för att de är tvungna", invände till exempel miljöpartiets Maria Ferm på aftonbladet.se/debatt. I verkligheten förhåller det sig så att människor som tigger är tvungna att skaffa sig pengar för sin överlevnad och att de tigger för att det är tillåtet. Om tiggeri inte vore tillåtet skulle de vara tvungna att försöka hitta på något annat sätt att få in några kronor.
Det som stör mig mest med änglakören är den endimensionella godheten; människor som tigger ses ensidigt som offer. Och offer ska man vara snäll mot. Att vara snäll mot tiggare innebär enligt änglakören att inte göra någonting; mer än att möjligen skriva debattartiklar om elaka moderater som vill "förbjuda fattigdom" och om att någon annan - EU, Rumänien, Kyrkan - borde göra något åt det hela.
Tiggerifrågan är oerhört knepig. Inte minst därför att tiggarna på ett övertydligt sätt torgför bilder av ojämlikhet och av ineffektiva låglönearbeten; sådant som vi av välståndsskäl inte bör vänja oss vid.
För att inte tiggarnas barn och barnbarn ska fastna i det lågutbildade låglöneträsk som de fötts in i krävs ingripande insatser av något slag. Något i stil med en Stefan Löfven som ringer upp och lovar arbetsblyga ungdomar en jobbigare morgondag men bättre framtidschanser. Kravet från Löfven är att de ska stiga upp på morgonen och gå till skolan eller praktikplatsen om de vill ha stöd från det allmänna.
Den attityden skulle tiggarna vinna på i längden. Det handlar om möjligheten att genom utbildning och ansträngning ges chansen att kunna lämna tiggeriyrket för något bättre. Det är just precis på det sättet som samhällsutveckling skapas.