Bertil Malmström på Sweco Architects Örebro har på stadsbyggnadskontorets uppdrag tagit fram "Förslag till inriktning för stadsförtätning". Det handlar då inte så mycket om konkreta förslag, utan mer om allmän inriktning.
Rapporten fokuseras i huvudsak på staden mellan promenaderna - "en historiskt framvuxen kvartersstad med en rätt stor andel tomma tomter på grund av främst 1960- och 70-talens rivningar".
Fler parker
Som följd av alla dessa rivningssår finns här ovanligt stor potential för förtätning. Men man får då inte bara förtäta rent fysiskt, stadsmiljön måste också förbättras. Särskilt viktigt är det med parker och grönområden.
Här konstaterar utredaren, att i dagens Norrköping har alltför många boende i stadskärnan alltför långt till närmaste grönområde. I takt med den fysiska förtätningen måste fler parker tillskapas.
Det behöver då inte alltid röra sig om några större grönskande oaser. Erfarenheter från täta stadsområden som New York, Barcelona och Paris visar på förtjänsten hos vad som kallas pocket parks, "fickparker". Den sortens rätt små parker "skulle kunna bli viktiga sociala rum och passar väl ihop med Norrköpings historiska karaktär som en tät stad med liv och rörelse och mötesplatser."
Men staden måste också ha attraktiva sociala rum och mötesplatser.
Här visar Knäppingsborg på, att det offentliga rummet mycket väl kan utgöras av en serie gårdsbildningar. En annan idé är att öppna slutna kvarter och därmed skapa nya stråk och rörelsemönster.
Nya ideal
Den gamla täta innerstaden kom att brytas upp av 1950- och 60-talens modernistiska planeringsideal. Samtidigt som det revs i stadskärnan, och gator där breddades, byggdes nya bostadsområden över allt större yttre arealer.
Norrköping glesades ut och var heller inte ensamt om detta. Många svenska städer upptar idag fyra-fem gånger mer yta än på 50-talet, trots att befolkningen inte alls ökat i samma takt. Men den utvecklingen kan inte gärna få fortsätta, allra minst i städer som Norrköping med dess omgivande högvärdiga jordbruksmark.
En viss omsvängning tycks nu pågå. Nutidsmänniskan verkar gilla stadsliv, och attraktiva stadskärnor har blivit konkurrensmedel om själarna.
Men om det verkligen ska kunna slås vakt om stadskärnan måste nog kommunen, menar Malmström, se till att spela en mer aktiv roll i planeringen.
Argumentet att stadsförtätning minskar bilkörning håller dock inte. I ett land som Sverige används bilen i hög grad till fritids- och nöjesresor, och dem blir det knappast mindre av för att staden förtätas.
Lagom stor stad
Betydligt viktigare är då att underlätta för gående, cyklister och kollektivtrafik i stadskärnan. Sådana åtgärder begränsar också bilismens framfart.
Malmström betecknar Norrköping som en i princip lagom stor stad. Tillräckligt liten för att göra vardagslivet praktiskt, med relativt korta avstånd - men också stor nog för att kunna erbjuda både det ena och det andra. Redan idag präglas Norrköping också av liv och rörelse inte bara i själva centrum, utan i flera olika miljöer staden runt.
Sådant borde då kommunen kunna använda sig mer av i sin marknadsföring. Eller med andra ord: Inte bara vara en del av den anonyma så kallade Fjärde storstadsregionen.