Under veckan som gått har det varit en hel del ståhej om Sossar, Sverigedemokrater och twitter i riksdagen. Det är hart när omöjligt att döma av vem som är närmast sanningen. Riksdagsledamoten Sven-Olof Sällström (SD) som säger att han blev inbjuden av Ylva Johansson (S) till ett möte med oppositionen i Arbetsmarknadsutskottet? Ylva Johansson som säger att Sällström absolut inte var inbjuden till mötet där strategin i en a-kassafråga skulle diskuteras? De twittrande, borgerliga ledamöter som gav stöd åt Sällströms version?
I brist på tillräckligt god förstahandsinformation avstår jag från att döma av denna intrikata historia.
På ett mer övergripande plan är det dock ingen tvekan om att den Juholtska Socialdemokratin intar en helt annan hållning till Sverigedemokraterna än vad den Sahlinska versionen gjorde. Jag skrev om saken på Folkbladets ledarsida tidigare i veckan. I onsdags var det ekonomisk debatt i riksdagen. Socialdemokraternas skuggfinansminister Tommy Waidelich gjorde debut i de stora sammanhangen. Jag kommenterade saken den 14 april: ”Sverigedemokraternas Johnny Skalin friade öppet till Tommy Waidelich under riksdagsdebatten. Skalin önskade sig överläggningar om "satsningar på välfärden och mot barnfattigdomen". Waidelich svarade på inviten genom att inte svara. Det betyder inte att det kommer att bli överläggningar mellan SD och S. Att Waidelich inte smällde igen dörren med några hårda fraser om främlingsfientlighet betyder nog något i alla fall. Om inte annat var det en signal till regeringens inpiskare och mandaträknare”. I Expressen samma dag uppmärksammade Malin Siwe detta moment i riksdagsdebatten. Siwe fyllde dessutom på med citat från twittrande Socialdemokrater i riksdagsbänkarna: ”Waidelich var lika nervös som Sverigedemokraternas asplöv Johnny Skalin. Ändå var det Skalin som, genom inbjuda till samtal, fick Tommy Waidelich att trassla till det för sig så att S-kollegan Eva-Lena Jansson twittrade:
"Alla kan räkna med Socialdemokraterna säger Waidelich när SD frågar. Men hur tänkte han nu?"
Inte alls. Han sa väl fel. Men Tommy Waidelich tog inte tillfället i akt att rätta till missförståndet genom att ta replik på Skalin när denne hackat sig igenom sitt manus. Genast kom ytterligare en partikamrat i riksdagen med kritiskt twitter:
"Som socialdemokrat tycker jag ändå att Waidelich borde ha tagit en replik på SD", skrev Monica Green”.
Relationen till SD är känslig för Socialdemokraterna. Jag tror inte för ett ögonblick att Håkan Juholt eller någon annan i partiledningen ens har tänkt tanken på ett organiserat samarbete mellan S och SD. Däremot är det säkert så att Juholt kan tänka sig att utnyttja Sverigedemokraterna för att göra regeringen nervös och darrig.
Regeringen har inte majoritet i riksdagens kammare. När Sverigedemokraterna väljer att ansluta sig till gemensamma utspel från S, V och MP så får inte regeringen igenom sin politik. Veckans tumult i Arbetsmarknadsutskottet ändade i en förlust för regeringspartierna. Förlustens sakliga betydelse ska inte överdrivas. Utskottets majoritet uppmanar regeringen att överväga förändringar i regelverket för deltidsstämpling. I ett något mer skarpt avsnitt av utskottsbetänkandet ges regeringen i uppdrag att mjuka upp reglerna för hur personer som får a-kasseersättning ska bete sig under de första hundra dagarnas arbetslöshet. Knappast ett ”grundskott mot arbetslinjen”; som det har beskrivits av upphetsade kommentatorer. Inte heller ett ”ofinansierat vågspel” som det har beskrivits av uppretade borgerliga riksdagsledamöter.
Däremot är händelserna i Arbetsmarknadsutskottet, Waidelich tystnad och de kritiska twitterkommentarerna från S-ledamöter tydliga tecken på att Socialdemokraterna har börjat bearbeta beröringsskräcken visavi Sverigedemokraterna. Sahlins ”Aldrig någonsin” har transformerats till Juholts ”Någon gång då och då”.
”Först mat, sedan moral”, skaldade Brecht på sin tid. Så är det. Socialdemokraternas aptit på att återkomma till de dukade borden i Rosenbad är stor. En moralisk kompass är dock alltid en bra kamrat på färden. Annars är det lätt att gå vilse i riksdagskorridorerna.