De elkunder som är beroende av vindkraft måste därför förlita sig på att vattenkraftsel går in och ersätter när det är kallt och vindstilla. Kruxet är bara att all el som vattenkraften producerar redan är mer än uppbokad under den kalla årstiden.
El är en tjänst som produceras samtidigt som den konsumeras. Det finns liksom inget lager av elektricitet. Ett stundom iskallt industriland som Sverige behöver därför stabila och pålitliga elproducenter som klarar sin uppgift i alla väder. Vattenkraftverken kan moderniseras och effektiviseras vilket ger något mer effekt. Men i allt väsentligt är vattenkraften utbyggd så mycket det rimligtvis går. Under överskådlig tid är det endast kärnkraften som kan öka tillgången på säker el till rimliga kostnader. Vindkraft må vara älskad av många politiker och journalister. I den bistra elverklighetens värld är vindkraft emellertid bara en småflummig dröm.
Svensk energipolitik behöver ett rejält omtag. Det är dags att frigöra oss från kärnkraftsomröstningens dystra 80-talsskugga.
Centerpartiet har inlett förnyelsen. Det var strongt av Maud Olofsson att driva igenom sitt partis stöd för att äntligen riva upp förbudet mot ny kärnkraft. Nu återstår för Socialdemokraterna att gå igenom samma process. Det är kort sagt omöjligt att bedriva en seriös och verklighetsförankrad energi- och klimatpolitik som bygger på vindkraft och avvecklar kärnkraft.
Men kärnkraften är inte problemfri.
Flera av de svenska kärnkraftverken är ineffektiva, dåligt underhållna och driftsosäkra. Jag skrev om detta på trettondagsaftonens ledarsida. Nedan några utdrag från den artikeln:
”I rapporten "Varför är svenskar mycket sämre än finnar på att köra kärnkraftverk?" (EME-Analys 2007) undersöks energiutnyttjandet i svenska och finska reaktorer. Åren som granskas är 1996-2006. Finnarna ligger på "stabilt hög nivå" - 93,8 procent - medan de svenska kärnkraftverken endast når upp till 80,8 procents energiutnyttjande. EME-Analys jämför produktionsbortfallens orsaker i Sverige och Finland. Deras slutsatser sammanfaller i stort med rapporten "Elproduktion och konkurrens vid de svenska kärnkraftverken" som Magnus von Bonsdorff och Lars G. Larsson lämnade till Näringsdepartementet i november 2008.
Den svenska kärnkraften korsägs av elproducerande företag som Vattenfall, E on och Fortum. Elproducerande företag kan tänkas ha ett intresse av att hålla elpriset uppe. Begränsningar i utbudet av kärnkraftsel kan antas gynna ett högt elpris.Det låga energiutnyttjandet - många och långa oplanerade driftsstopp, ineffektiva underhållsstopp och flitig användning av mindre kraftfullt bränsle - förklaras i von Bonsdorffs och Larssons rapport av det avvecklingsspöke som legat över svensk kärnkraft i decennier.
EME-Analys är mer pang på rödbetan. De problematiserar de "nedregleringar av kraftbalansskäl" som är en av förklaringarna till det klena resultatet för svensk kärnkraft.Ägarnas huvudaffärsidé är ett högt och stabilt elpris. Det vore dumt att blunda för att affärsidén ibland kan förmodas kollidera med ägarnas intresse av en mer effektiv och säker produktion av kärnkraftsel.”
Flera reformer behövs. Ägarfrågan är en sak för sig. Förhoppningsvis samlar svensk elintensiv industri ihop sig runt bygget av ett antal nya, effektiva och säkra reaktorer. Så har näringslivet gjort i Finland med gott resultat. Politiken måste underlätta dessa investeringar. Socialdemokraterna är det största oppositionspartiet. Enligt dagens opinionssiffror kommer S att dominera nästa regering. Socialdemokraterna kan inte låta avvecklingshotet hänga kvar över kärnkraften. Ingen vettig människa tror på avvecklingen längre. God politik ligger alltid nära vettighetens breda stråk.
Ska det bli något drag i kärnkraftsinvesteringarna behövs en politisk vilja som ser överskott och el-exportmöjligheter som något positivt för svensk industri.
Vindkraft kan säkert göra småskalig nytta här och där under blåsiga och hyggligt varma dagar. Under den överblickbara framtiden blir det dock inte mer än så. För svensk industri och för kylslagna svenskar är det helt otillräckligt.
Svenska politiker kan om de vill. De lyckades på ett berömvärt sätt konstruera ett pensionssystem som är anpassat till den reala ekonomin och därför hållbart över tid. De lyckades samla ihop sig för ett svenskt medlemskap i EU och för ett farväl till den långa perioden av inflations- och devalveringsekonomi. Nu är det dags att bilda en stark och stor majoritet för en ny energi- och klimatpolitik som bygger på vettig verklighet och inte på gröna drömmar av 1980-talsstuk.