- Julklappar, svarar den tillfrågade tjejen uppriktigt och ett spontant skratt brister ut i den fullsatta salongen.
- Vad har du önskat dig för något då? undrar Carola.
- Ett syskon.
Just den här episoden fungerar lite som en isbrytare när showen kört fast. Efter en intensiv inledning byter Carola nämligen kläder och plockar ner tempot. Det är det sämsta hon kunde göra.
Istället för att slå sig ner och bli långrandig genom att berätta bibliska historier som alla ändå har hört hundratals gånger skulle hon naturligtvis ha växlat upp och kört vidare med sin innerliga gospel.
Svagheten med ”Jul i Betlehem” är nämligen att det blir lite väl långsamt långa stunder. Finstämda melodier i all ära, men Carola besitter ju en gudabenådad sångröst och omger sig med ett koppel oerhört duktiga musiker som ger henne alla förutsättningar att arrangera de religiösa sångerna i fartigare versioner. Det märks tydligt att publiken är som mest med på noterna när det är lite mer drag och tjusig stämsång nyttjas.
Användandet av videosnuttar som visas längs bak på scenen är effektivt och höjer pulsen. Speciellt när rapparen Blues plötsligt dyker upp på skärmen i ”Little Drummer Boy” för att sedan uppenbara sig på scenen i egen hög person och riva av ett hetsigt rapparti. Det ger precis som passagen med barnen energi till showen.
Likaså är det kul att se hur Carola tar hjälp av lokala förmågor.
Kvällens allra mest gnistrande nummer är ”Go Tell It On The Mountain” vars sköna gospelfeeling förstärks av att en hel kör under ledning av Lisa Tilling plötsligt reser sig på en av balkongsektionerna. Tidigare under kvällen har vi dessutom fått se Daniel Mitsogiannis på scen i ett spralligt nummer.
När Carola ger sig själv utrymme att glänsa med sin röst är det riktigt bra. Men det hade krävts mer ärtig gospel och mindre segdragen predikan för att jag verkligen skulle kunna sjunga hennes lov.