Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

KONSERT

LALEH Skandiateatern Publik: Nästan fullsatt 

Foto:

Norrköping2009-11-26 22:39
n Geni eller kuf? Det är den ständiga diskussionsfrågan som dyker upp när en egensinnig artist slår sig in på scenen. Oftast svarar majoriteten av åsiktsbärarna det sistnämnda, medan den minoritet som ansluter sig till den första uppfattningen kommer att älska artisten ifråga djupt.Laleh borde vara en artist som passar utmärkt in i det tankemönstret.Hennes okonventionella stil och tvära kast mellan både språk och musikaliska genrer borde göra henne till urtypen för en artist som den stora massan får lite svårt att förhålla sig till. Men så är det inte.Istället har folket öppnat famnen för charmigt blyga Laleh Pourkarim och verkligen tagit henne och hennes musik till sina hjärtan.Det är så gott som fullt på Skandiateatern när hon kliver på scen.Den här turnésvängen har Laleh lämnat kompbandet hemma och uppträder ensam med sin fantastiska sångröst. Det betyder dock inte att hon står utlämnad med bara en akustisk gitarr eller ensamt piano på scenen. Med teknikens (och en snubbe utrustad med dators) fantastiska hjälp dubbar hon sig själv med lager på lager i flera låtar. Inte minst i Big City Love ger det en snygg effekt.Precis som allt annat omkring Laleh pendlar även konserten mellan stora kontraster. Själfulla sånger uppburna av sångerskans oerhört vackra röst står sida vid sida med flamsiga skämt och ett ambivalent minspel.- Nu är vi som en sekt här inne, skämtar hon efter att de sista dörrarna stängts och visst känns det lite som lovsång när publiken strax därefter nynnar melodin till "Det är vi som bestämmer" medan Laleh tornar upp sig framför den snyggt upplysta och fönsterlika fonden.Det är ett bra exempel på hur flams och stämning går hand i hand utan att det egentligen är meningen. Hade någon annan än Laleh försökt sig på det hade det blivit ren pannkaka, men ibland undrar man om hon själv vet vart gränserna går.Publiken verkar varken veta ut eller in den här aftonen. Det vilar en påtaglig ambivalens i lokalen och bitvis känns det faktiskt lite sömnigt. Applådåskor och hänförelse inför vackra sångnummer (Live Tomorrow med Laleh ensam vid pianot är inte helt oväntat fantastisk) förbyts i ansträngda skratt och frågande blickar när uppträdet helt byter riktning sekunden därpå. Laleh balanserar mellan ytterligheter och det är inte varje gång det går hem den här kvällen.Geni eller kuf? Frågan kommer nog aldrig att sluta att diskuteras och jag vet inte om den här konserten gjorde någon av de församlade så mycket klokare i fallet Laleh.Mikael Mjörnberg
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om