Bodström gör det han tycker är roligt att göra. Det är en bra egenskap hos en politiker. Han har svårt att låtsas. Ärlighet brukar det kallas med lite mer storslagna ord.
Thomas Bodström kom väl förberedd till mötet med Ekots Tomas Ramberg i går. Han visste på kronan hur mycket han tjänade förra året. Två miljoner och femton tusen kronor var det rediga svaret på Rambergs fråga.
Det var ett bra svar. Vi som inte tjänar så mycket störs – i vart fall gör jag det – av välavlönade människor som inte tycks bry sig om sina pengar ens så pass att de har koll på sina inkomster.
Bodström hymlade inte med att han och andra människor som har goda inkomster har svårt att sätta sig in i hur folk som har det knapert, har det.
Så är det. Men en Socialdemokrat som tjänar mycket pengar är per definition inte en dålig Socialdemokrat. Bodström är framgångsrik. Jag tycker det är kul med framgångsrika Socialdemokrater.
Det speciella med Thomas Bodström är att huvuddelen av hans inkomster kommer från arbete utanför riksdagen. Han driver advokatbyrå, han skriver böcker som säljer bra och han har styrelsearvode från friskoleföretaget Pysslingen AB.Riksdagsuppdraget tar ”femton, tjugo timmar i veckan” i anspråk sa Thomas Bodström i Ekots intervju. Det finns dem som retar sig på Bodström när han säger sådana saker. Riksdagsledamöter framhåller gärna att de arbetar typ åttio timmar i veckan. Det kanske några gör. Men en stor del av arbetet utförs inne i den egna politiska sfären. De sitter i styrelser och i andra uppdrag som har med partiet att göra. Jag har inga sådana uppdrag, sa Bodström: ”Så jag hinner arbeta i stället”.
Det är en helt riktig prioritering av Bodström. Väldigt få medborgare lever sina liv inne i partierna. En riksdagsman ska i huvudsak vara där människorna är. Höra hur snacket går. Röra sig i omklädningsrum, bland lärare, bland åtalade, misstänkta, bland brottsoffer, jurister, investerare, gymnasieelever, på bokmässor, på idrottsläktare och ute i kändisvimlet.
Sleven ska som bekant vara i grytan. Samhället är grytan. Bodström är sleven.
Partiledaren Mona Sahlin gör helt rätt som uppgraderar Thomas Bodström inför valrörelsen. Han ska toppa Stockholms läns riksdagslista.
Eva Franchell är en av alla som skriver på Aftonbladets ledarsida. Den 1 oktober skrev Franchell att ”Friheten är röd”. Hon är kritisk mot att Thomas Bodström med sitt ”Bodströmsamhälle” ska vara vallokomotiv i Stockholmstrakten där de unga och lättrörliga väljarna är som mest kritiska mot sådant som FRA, Ipred och datalagringsdirektiv: ”Mest negativa till tvångsmedel är vänsterpartister, miljöpartister och socialdemokrater. De borgerliga väljarna, däremot, de är mer positiva till olika former av övervakning och kontroll”, skrev Eva Franchell.
Eva Franchell överdriver de här frågorna. I folkdjupet, utanför den politiskt korrekta bubblan och i ett riksdagsval, är Ipred en tämligen perifer fråga.
I lördagsintervjun sa dessutom Bodström att ”Bodströmsamhället” är färdigbyggt. Han tycker att det räcker med de insatser som gjorts för att ge bl a polisen bättre verktyg att matcha den organiserade kriminaliteten.
Som Eva Franchell själv skriver så har många allmänborgerliga väljare – vilka Stockholm kryllar av – en mer avspänd hållning till ”övervakning och kontroll”. Ska S göra ett bra val i Stockholm så är det just dessa allmänborgerliga väljare som ska lockas till de Socialdemokratiska valsedlarna. Även i det perspektivet är således Thomas Bodström en klockren listetta.