Det fungerar alltid med Salem

Band: Salem Al FakirPlats: Saliga MunkenPublik: Så många det får plats i Chamberts Park och inne på Saliga Munken.Betyg: 3/5Salem Al Fakir gör entré två gånger. Tydligen var inte publiken tillräckligt het. Armen är högt i luften och två fingrar formar ett V, som i världsfred. Andra gången skriker alla munkar i parken. Och så fortsätter kvällen. Salems publikkontakt är en ickereligiös predikan som får öltältens motsvarighet till amen som gehör. Förstårligt nog dessutom. Det svänger om Salem och hans band, i alla fall musiken. De lite ryckiga funk- och poptakterna gör att jag måste dansa som om jag fick akut och återkommande kramp i muskel efter muskel. Bortsett från Salems populärkulturella prostegenskaper är medmusikanterna på scenvagnen snudd på riktigt tråkiga. Med publikens runda fötter och sinnesstämning borde man känna och uttrycka mer från scenen. En grej gör de dock bra. Den så kallade "Moneybrother-kören" i Twelve Fingers, vars refräng påminner om The Isley BrothersCaravan of love. Om instrumentalisterna är mossiga är Salem dess antites. Han är nyfiken i en strut och har svårt att stanna bakom sitt röda elpiano. På exakt samma sätt som det är roligt att titta på sommarlovsmorgon är det roligt att titta på Salem. Små saker, som egentligen inte är ett dugg intressanta är plötsligt en allmän angelägenhet. Och likt sin bror, barnprogramledaren, är han mån om allas trivsel. "Det är ingen fara, vi är här tillsammans", säger han tröstande åt dem som inte alltid kan sjunga med. Efter en stund, när kvällens nivå är bestämd slutar saker att hända. Som när vatten blivit is. Alla låtar känns som en vinjett till vilken amerikansk TV-serie som helst med Michael J. Fox i huvudrollen. Värst blir det i sista låten It’s true och efterföljande extranummer. Extremet enformigt och inte alls som den pigga starten. För tillfället känns Hackehackspett som en sympatisk figur. Men Salem är på något sätt ändå alltid Salem. Han får oss att le, sjunga med och tycka att livet känns rätt bra ändå. Och om någon sitter i ett fönster på tredje våningen och slår benen på husväggen i takt till musiken är det en rätt trevlig konsert.