Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Annika Thor först med årets sommarlovsteater

"För en bra historia finns ingen åldersgräns" har regissören Anders Grönros sagt apropå Annika Thors "En ö i havet".
När hon började skriva visste hon inte var hon skulle landa. Och även om det slutade med titeln ungdomsförfattare är läsarna från nio till 90 år.

Från skoleleverna  får Annika Thor ofta frågan om hon inte kan skriva om dem?
FOTO: BERTIL ERICSON/PRESSENS BILD

Från skoleleverna får Annika Thor ofta frågan om hon inte kan skriva om dem? FOTO: BERTIL ERICSON/PRESSENS BILD

Foto:

Kultur och Nöje2001-06-12 00:00
Kärva tanter möter flärdfulla flickor. Och som läsare av en ungdomsbok sitter man plötsligt där med tårfyllda ögon och en klarare bild av främlingskap och svensk flyktingpolitik än efter vilken nyhetsrapportering som helst.
Ombedd att lista "senast sedda film" brister Annika Thor ut i lovsång över franska "I andras ögon":
- Det handlar om olika världar som möts, och om hur man kan upptäcka kvalitéer hos människor.
Det skulle lika gärna kunna gälla hennes egna böcker. Även i "En ö i havet" (1996) frontalkrockar skilda världar.
Historien om de två judiska systrarna Steffi och Nelli inleder årets serie av sommarlovsföljetonger i Sveriges Radio i en radiodramatisering gjord av Anders Nyman och Anders Grönros.
Annika Thor har fått manus men inte läst det. Under det senaste året han hon själv omarbetat sina fyra böcker om Steffi och Nelli till en kommande serie för SVT och ville inte ta risken att bli färgad.
- Jag levde med dem sex år, och ytterligare ett år nu. De bara finns där. Det är bara att öppna dörren till tant Märtas kök nu. Jag vet precis vad hon ska säga.

<b>Slemmig torsk</b>
Från ett högborgerligt läkarhem i Wien med hembiträden och en operasångerska till mamma som ville bespara sina ögonstenar allt hushållsarbete ("mina flickor ska inte bli några hushållsslavar") kommer de judiska flickorna till varsin strängt frireligiös familj i den karga bohuslänska skärgården. Det är sent 30-tal. Fåfänga är en synd och 12-åriga Steffi måste diska redan första dagen. På den fattiga menyn återkommer ständigt samma råvara: slemmig torsk.
Det var inte bara finska krigsbarn som kom till Sverige under andra världskriget. Även omkring 500 barn till europeiska judar, ivägsända av desperata föräldrar, fick tack vare så kallade hjälpkommittéer en fristad i svenska familjer.
Annika Thor är visserligen uppvuxen i en judisk familj i Göteborg, men idén till sin debutroman fick hon när hon läste Maria Pia Boëtius bok om den svenska så kallade neutralitetspolitiken:
- Hon nämnde väldigt kort de här barnen, och det var det som satte igång det hela.

<b>12-åringens röst</b>
Hon gjorde omfattande efterforskningar och intervjuer. Från början hade hon ingen tilltänkt läsare:
- Men när jag började skriva om Steffi upptäckte jag att jag talade från en 12-åring till en 12-åring. Det kom så starkt från hennes röst.
Annika Thor debuterade som författare för bara fem år sedan. Tidigare hade hon skrivit dramatik, filmmanus och kulturjournalistik. Provat sitt språk, som hon säger, och lärt sig bygga dramatik. I sina böcker återkommer hon ständigt till 12-årsålderns dramer, till tröskeln mellan barndom och tonår.
- Kanske har många författare en ålder som man upplevt som särskilt viktig för sig själv, och som man ständigt återkommer till? Jag tror att 12-årsåldern var en sådan ålder för mig.
- Man kan ju nästan se det, det är så mycket som rör sig i en 12-åring. De är så medvetna om sig själva och samtidigt så omedvetna.
Hon iakttar ständigt - både under sina många skolföresläsningar och i Stockholmsvardagen.
- Som författare är man ju en parasit. Hör jag vad folk talar om på bussen drar jag mig inte för att lyssna. Idag såg jag två tjejer på tunnelbanan. Jag hörde inte vad de talade om. Men det var helt uppenbart vem som bestämde - den sötaste.

<b>Positiv öppning</b>
Men nutiden är svårast att träffa; det är lätt att hamna fel. Hittills har det bara blivit en samtidsskildring: "Sanning och konsekvens", om 12-åriga Nora som ofrivilligt blir del i ett mobbingdrama som slutar i katastrof. Den senaste boken, "Eldfågeln", handlar om en tysk lärling under Hansans grymma 1400-tal.
Annika Thors huvudpersoner upptäcker livet samtidigt som de gör sig skyldiga till fel, ibland till det fruktansvärda. Däremot förstår de vad de har gjort och försöker också gottgöra sina handlingar.
Måste man verkligen visa på en positiv öppning eller vara någon slags pedagog när man skriver för ungdomar?
- För egen del skulle jag ha svårt att skriva en bok för ungdomar som slutade nattsvart. "Eldfågeln" har ju inte ett lyckligt slut, Mattias får inte det han vill, men han får något annat.
- Men det är klart att det skulle vara en utmaning att skriva en kompromisslös bok om en huvudperson som inte kommer till insikt, i berättarperspektivet kan man ju ändå visa på möjligheten till något annat.

- Började igår, går till 22 juni: "En ö i havet" efter Annika Thor i regi av Anders Grönros. De två systrarna spelas av Jasmine Heikura och Katja Sjöblom.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!