Den nya marmorepoken har också kunnat bokföra sin första stororder, några hundra kvadratmeter golv till renoveringen av NK i Stockholm.
Carl Johan Merner sitter, säger han, nu i nära nog dagliga kontakter med arkitekter och byggherrar. Det våras åter för marmorn, efter några dystra årtionden där det ju under det s k miljonprogrammets tid mest handlade om betong i byggandet.
Marmorbruks AB grundades 1866 och överlevde nedläggningen av driften. På senare tid har bolaget både köpt och sålt fastighetskomplexet närmast Bråviken men är, uppger Merner, numera ett marknadsföringsbolag för Kolmårdsmarmorn. (Plus att man också köpt fyra hyreshus i Herstaberg.)

<span class="mr">60-70 år till
</span>Bolaget arrenderar Oxåkersbrottet, där marmorn nu åter börjar brytas. Rättigheterna innehas av likaledes anrika Borghamns Stenförädling.
- Här finns 100.000 kubikmeter marmor, säger Carl Johan Merner. Det räcker till 4 miljoner kvadratmeter golv, och brytningsrättigheterna sträcker sig 60-70 år framåt i tiden.
I och för sig torde det finnas mer marmor än så på platsen. Fast såpass svåråtkomlig, att Merner inte tror på någon brytning där " i vår livstid."
Ett led i de uppspirande aktiviteterna kring marmorbruket är också budgivningen kring fastigheten Fagervik 1:20. Fem hektar mark runt det vattenfyllda nedlagda brottet, dit en del förfallna gamla bruksbyggnader hör - verkstad, smedja m m.
Sedan rätt länge finns lokala planer och förhoppningar om att rusta upp någon av dessa till bruksmuseum. Marken har på senare år ägts av Yxhult, som gick i konkurs häromåret. Konkursboet är nu i färd med att sälja marken.
Norrköpings kommun har lagt ett bud på 100.000 kr, och kultur- och fritidnämnden har som en markering av sitt intresse åtagit sig att betala räntan på pengarna.
Nu har Marmorbruks AB bjudit över, 150.000 kr. Enligt Merner har bolaget dock inget annat intresse än att få till stånd museet, viktigt för marknadsföringen av Kolmårdsmarmorn.
Marken bedöms inte ha något marknadsmässigt värde. Det är möjligheten till en levande museiverksamhet, uppburen av lokala krafter, som utgör själva poängen.
Frågan är nu om kommunen ska bjuda över, om förköpsrätten ska utnyttjas - eller om man kanske ska komma överens med Marmorbruks AB om att dela upp arealen, så att kommunen tar hand om byggnaderna. Ett möte om saken mellan berörda politiker ska hållas i morgon, onsdag.

<span class="mr">Lokal oro
</span>Som framgått har ju funnits en del lokalt mummel och oro i samband med om- och tillbyggnader av fastigheterna vid vattnet, där Carl Johans Merners far Bo Merner - lokalt mest känd som Folkbladets ägare, när tidningen drevs i konkurs i början av 90-talet - varit aktiv.
Carl Johan Merner försäkrar, att Marmorstigen självklart kommer att hållas öppen också framgent. Och han talar om Kolmårdens marmorbruk som "den mest intressanta brukshistoriska miljön i landet".
- Återskapa den bruksmiljön, det är vad vi vill, säger han.
Här kom brytningen igång på 1670-talet, och Merner tror obetingat på en renässans. Kolmårdsmarmorn hade ju också sin enastående storhetstid, då den fyllde entrén till Paris-operan och användes i stor skala till sådant som Rockefeller Center på skyskrapornas Manhattan.
Nu i höst kommer man av allt att döma att bryta marmor igen, och då under två-tre veckors tid. Så lär det också komma fungera framöver. Kontinuerlig drift blir det inte, utan i stället brytning under avgränsade perioder.