Widar Andersson: Partiet samlar ihop sig runt en ny partiledare

Stefan Löfven och Socialdemokraterna tog den sista chansen att försöka vända den nedåtgående trenden före valet 2022. Stefan Löfven avgår som partiledare och därmed också som statsminister i samband med partikongressen i början av november i år. Det är ett mycket klokt beslut. En av socialdemokratins framgångfaktorer är att byta partiledare på ett sådant sätt att efterträdaren kan gå rakt in i ämbetet som statsminister och därmed direkt ges en auktoritet som eventuellt hugade falanger inte kan utmana. Sannolikt betyder Löfvens besked att partiets ledande kretsar nu är överens i efterträdarfrågan. Det finns naturligtvis inga garantier för att den nya kommer att lyckas bättre än den gamle; som alls inte har misslyckats. Att S lyckats regera trots det stadigt sjunkande stödet ska väl delvis tillskrivas den politiska borgerlighetens tillkortakommanden. Men ingen kan förneka att Stefan Löfvens personlighet, uthållighet och självdistans har haft stor betydelse för S regeringsbildarframgångar under senare år. 

Den senaste opinionsundersökningen från Svenska Dagbladet/Sifo (20 augusti 2021) visar att Vänsterpartiet ökat med drygt två procentenheter under sommaren medan Socialdemokraterna har tappat ungefär lika mycket. Vänsterpartiet har inte legat så bra till sedan Gudrun Schymans glansdagar för tjugo år sedan. Då vann S med Göran Persson nästan 40 procent av valmanskåren 2002. Sett mot den bakgrunden är bedriften av den nuvarande V-ledaren Nooshi Dadgostar iögonfallande. Vänsterpartiet lockar över S-väljare i mätbara antal trots att S-partiet sedan 2002 - jämfört med senaste SvD/Sifo - har tappat nästan 16 procent; varav de allra flesta gått till Sverigedemokraterna. För att låna ord av centerpartiets ledare Annie Lööf så tar "ytterkantspartierna" SD, och nu även V stora tuggor av den socialdemokratiska väljarkroppen. 

"Ytterkanterna" är faktiskt vitala delar av den socialdemokratiska framgångsfaktorn. Lite grovhugget kan socialdemokrati i bästa form beskrivas som lite till vänster i den ekonomiska politiken och lite till höger i kultur/värderingspolitiken. Nu råder väl snarare något som kan beskrivas som allianssamarbeten av det motsatta slaget. Hopplöst till vänster i invandringspolitiken och diffust till höger i den ekonomiska politiken. Nu väntar en ny kraftmätning där V och SD sannolikt har avgörande betydelse för utgången. Och där Socialdemokraterna visar att man inte givit slaget förlorat utan satsar på nytt manskap. Det ger bättre odds för S framtid än ett partiledarval efter en högst möjlig valförlust nästa höst. Det partiledarvalet kunde ha slitit S i stycken och gjort sagan all.