Widar Andersson: Urstark demokrati–men se upp med ängslighet och högmod

Freedom House Index mäter demokratisering/avdemokratisering i en 100-gradig skala. Sverige ligger stadigt, likt förövrigt våra grannländer Finland och Norge, på 100 av 100. I topp alltså.

Tidskriften Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer för ett balanserat och kunskapsgrundat resonemang om Sverige och demokratin i en aktuell krönika. (23 oktober) Höjer refererar även till en intervju med forskaren Bi Puranen om de globala undersökningar som görs i World Values Survey. I mätningarna visar det sig stadigt att vi som lever i protestantiska länder i Europa har lyckan att präglas av starka frihetliga värderingar. Rasismen minskar i Sverige och "trenden av toleranta värderingar är urstark", skriver Henrik Höjer. 

Demokrati lever nu gud bevars inte i ett eget upphöjt universum. Demokratiska länder - en klar minoritet av världens alla stater - kännetecknas inte minst av frånvaron av sådant som "revolutioner, politiskt våld, statskupper, etniska konflikter, krig, ockupation, ekonomiska kollapser, islam, våldsamma klassmotsättningar, svår fattigdom och stor ekonomisk ojämlikhet", med andra ord mycket av det som vi har varit förskonade från i modern tid, förklarar Höjer i sin krönika i Kvartal. 

Demokrativänner av alla färger och uppfattningar gör därför klokt i att framförallt vårda, värna och utveckla en god och sund samhällsutveckling där jämlikhet går hand i hand med välstånd och där politiskt våld och etnisk/religiös polarisering motarbetas hårt och bestämt. 

Henrik Höjers krönika i Kvartal är på många sätt en kommentar till den här och där uppiskade ängsligheten för att maktskiftet i Rosenbad i allmänhet och det sverigedemokratiska inflytandet i synnerhet skulle hota den demokratiska stabiliteten. Demokrati ska nu en gång för alla inte blandas samman med åsikter och uppfattningar i sakfrågor. Den parlamentariska demokratin visar framförallt sin styrka och stabilitet vid just maktskiften mellan olika politiska läger. Demokratins djupare lager - inte minst yttrande- och åsiktsfriheten - sätts också på förstärkande prov då andra röster och perspektiv än de sedvanliga hörs från regeringsbänkarna i riksdagen. 

För att låna ord av den kloka Norrköpingsbon Juno Blom så är nog kort sagt den svenska demokratins problem just dess glidningar mot högmod och ängslighet. På de punkterna bör vi vara vaksamma på oss själva och på andra.