Tankarna gick till Björklund och Bergström

Söndagskvällens (12/12) Agenda Special i SVT om gangsterkriminaliteten fick mig lite oväntat att tänka på den gamle folkpartiledaren.

Barbara Bergström på IES och den gamle folkpartiledaren och numera Romambassadören Jan Björklund dök upp i ledarskribentens tankar.

Barbara Bergström på IES och den gamle folkpartiledaren och numera Romambassadören Jan Björklund dök upp i ledarskribentens tankar.

Foto: TT/Montage Widar Andersson

Krönika2021-12-13 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han vigde sitt partipolitiska liv - innan han gick vilse i SD-dimman - åt att försöka brotta ner utbildningsbyråkratins nedärvda och djupt rotade motstånd mot betyg, lärarledd undervisning och ordning och reda. Han nådde en bit fram den gode Björklund. Men jag misstänker starkt att utifall Agenda ställde till med ett forskar- och politikertätt specialprogram om vad som bör göras åt skolans kunskapsproblem, så skulle säkert ett antal forskare och ledande utbildningspolitiker ifrågasätta utbildningens nytta av ordning, betyg och av skickliga lärare. 

Tankarna ovan kom till mig när jag i söndagens Agenda för typ tusende gången hörde forskare ifrågasätta nyttan av att döma grova brottslingar till långa fängelsestraff. Rättsstaten är liksom marinerad i misstänkliggörande av fängelsestraff. Domstolarna instrueras rent av att om möjligt döma till andra påföljder än fängelse. Huvudargumentet mot fängelsestraff är att sådana inte är en lösning på kriminalitetsproblemet. Vilket de självklart inte är. Det finns ingen lösning på samhällsproblemet kriminalitet. Däremot är den enda rimliga och civiliserade hållningen till kriminalitet att den som mördar, våldtar, skändar, stjäl och förstör har förverkat sin personliga rätt att vistas ute i samhället för den tid som en domstol har bestämt i laga ordning. Det finns även en samhällsnytta med inlåsning. Under fängelsetiden har den inlåste mycket begränsade möjligheter att begå nya brott. Samhällsonyttan med fängelsestraff är att somliga blir mer kriminella av att sitta på anstalt. Så är det. Den som begår nya brott får helt enkelt snabbt låsas in igen och gärna för längre tid. Det personliga ansvaret för sina handlingar och det statliga ansvaret att gripa in mot brott och övergrepp är helt grundläggande utgångspunkter för ett fungerande samhälle med tillit och trygghet.

Intrycket är väl ändå att det så sakta går åt rätt håll med både betyg och fängelsestraff. Ingendera är förstås några generallösningar på kriminalitetsproblemet. Men vore jag skolminister så skulle jag försöka skriva kontrakt med Barbara Bergström på Internationella Engelska Skolan (IES) om tio skolor i de tio mest brottsutsatta förorterna i Sverige. Om tio år är jag säker på att IES kunskap/ordning/betygsframfart ute i terrängen skulle visa sig som lägre nyrekrytering till kriminella gäng och på lite längre sikt i form av lägre behov av fängelsestraff för gangsterkriminalitet.