Konstitutionsutskottet genomför under våren en omfattande granskning av regeringens Covid-politik. På måndagen var det statsminister Stefan Löfvens tur att frågas ut i riksdagens förstakammarsal. Jag lyssnade med stort intresse. Sådana här utfrågningar bildsätter maktdelningen i den svenska parlamentariska demokratin: Riksdagen utser regeringen, riksdagen granskar hur regeringen sköter sitt uppdrag och riksdagen kan avsätta regeringen. KU-utfrågningarna ett slags stilla strid mellan riksdagens partier om vilket politiskt eftermäle som Covid-19 kommer att få i Sverige.
Allt inleddes med ett anförande av Stefan Löfven där han slog fast att regeringen inte fattat något formellt beslut om en fastställd strategi för pandemipolitiken men att man istället haft "övergripande mål" och en "strategisk inriktning" för sina insatser. Huruvida det har funnits en strategi eller inte har länge varit ett trätoämne mellan regeringen och oppositionen. Att beskriva någon som "strategilös" kan vara synonymt med att ge en bild av ett irrande och osäkert politiskt ledarskap som lätt blir till offer för till exempel myndigheter/opinioner med mer bestämda uppfattningar. Den bilden är självfallet inte särskilt populär i regeringskretsarna. Därav Löfvens tal om mål och strategiska inriktningar under utfrågningen med KU.
Samtidigt gav den långa utfrågningen en i mina ögon övertydlig bild av att Stefan Löfven i allt väsentligt har agerat i en gammal god svensk tradition; efter regeringsbeslutet 1 februari 2020 om att klassa Covid-19 som en allmänfarlig sjukdom har man valt att laga efter läge. Vilket ju också är en strategiskt förhållningssätt som är mycket lätt att argumentera för vid rörelser i okänd terräng. Förmodligen är det så att det genom oppositionens försorg satts likhetstecken mellan "att laga efter läge" och strävan efter flockimmunitet. Därav försöken att beskriva regeringen som tydligt och strategiskt inriktad mot att i första hand "skydda liv och hälsa". Men det blir inte helt lyckat. "Vi har vidtagit de åtgärder som framstod som de mest ändamålsenliga vid de tidpunkter då de vidtogs", sa Löfven i en av replikväxlingarna i KU. Vilket är en riktigare beskrivning av hur det har varit. Långtifrån allt har gått bra. Testningen och smittspårningen och skyddet av äldre i omsorgerna är tillkortakommanden som Löfven själv lyfter fram. Det får regeringen ta ansvar för. Precis som andra regeringar får ta ansvar för sitt när räkenskapens dag infinner sig.