Eller på vanlig svenska så är det numera olagligt att elda koraner på gator och torg. Regeringen som leds av Socialdemokraterna består i övrigt av ett moderat parti och ett liberalt mittenparti. Saken har diskuterats hett och högt inför beslutet i den danska riksdagen. Förespråkarna för förbudet har varit rätt så defensiva i sin argumentering medan motståndarna har talat om att Danmark nu "lägger sig för våldsmän och islamister" rapporterar TT/Aftonbladet.
Danmarks regering slog väl kort sagt in på en pragmatisk väg. Man hoppas få slut på bråket och eländet med koranbrännare som ställer till onödiga problem för Danmarks relationer med den muslimska världen. Begripligt i så fall. Självklart finns det risker. Att särskilt skydda religiösa berättelser om olika gudar från yttrandefriheten är förstås märkligt i moderna och sekulära länder som Danmark.
I Sverige finns inget- i vart fall uttalat - politiskt stöd för att gå Danmarks väg. Justitieminister Gunnar Strömmer utreder om det går att lirka och dra lite i ordningslagen för att ge polisen ett större mandat att säga nej till koranbränningar. Vilket låter rätt så lagomt svenskt.
Sverige bör så långt det är möjligt hålla fast vid de traditionella förhållningssätten till sekularisering och assimilering som grundlagt vår framgångsrika demokratiska välfärdsstat. Dagens Nyheter skriver i sin huvudledare 8 december att "Kristersson är statsminister också för muslimerna." Det är ett påstående som leder tankebanorna helt fel. Kristersson är statsminister i Sverige och därmed för alla svenskar.
Vilka gudar vi svenskar tror på är inget som statsminister Ulf Kristersson har något med att göra. Och den som tror på vissa gudar har ingen rätt att under lagarna kräva att hela kollektivet Sverige ska anpassa sig till den eller denna gudatron. Religionsfriheten är ett sekulärt fundament för vårt land. På samma sätt är assimilering - insikten om betydelsen av att anpassa sig till majoritetssamhället - en grundläggande förklaring till varför Sverige är ett så bra land.
Kristna kyrkor i Sverige som predikat mot homosexuella och/eller mot kvinnliga präster har mött hård kritik och anpassat sig till hur samhället ser ut. Kyrkorna är också sparsamma med klockringningar och udda helgritualer. Här finns en förebild för andra kyrkor i Sverige. Konstigare än så är det inte att vara svensk.