Landsmötet med Liberalerna pågår just nu i Linköping och nästa helg rundar jag av den partipolitiska livehösten med ett par dagar på Sverigedemokraternas landsdagar i Karlstad.
Partipolitiken är ju inte allt i politiken. Det finns många andra aktörer som påverkar skeenden och som bidrar till politikutvecklingen i samhället. Den stora och vida omvärldens händelser har till exempel mycket stort inflytande från och till. En kärnkraftsolycka, ett terrorattentat, skjut- och mordglada ungdomsgangsters, krig och krigshot i vår närhet, media och nya/nygamla tankar av författare är exempel på politiskt laddade händelser med kraft att påverka och kanske rentav förändra politiken för längre eller kortare tid. Det mesta som händer och sker i ett land som Sverige, där politikens omfång och räckvidd är etablerat stor, filtreras och omhändertas emellertid av riksdagspartierna. Att hålla sig a jour med partipolitikens människor och trender och "partnerbyten" och fram- och baksteg är därför en stor del av den politiska kunskapsbasen. Därför åker jag på partievenemang så ofta som jag kan.
Den här hösten har ju fysiska möten återigen släppts på efter cirka ett och ett halvt år med i huvudsak enbart digitala evenemang och seanser. För en sådan som mig som är beroende av personliga intryck och känslor av och i partipolitiken så innebär denna höst en välkommen utveckling. Som jag ser på världen så är det oslagbart att till exempel hänga i pressrummet på M: s stämma i Helsingborg och lyssna på hur partisekreteraren Gunnar Strömmer väljer att lägga ut texten och att känna in de politiska journalisternas försnack innan Ulf Kristersson, Magdalena Andersson, Ebba Busch, Nyamko Sabuni och Jimmie Åkesson kommer in i salen. Att sitta i åtta timmar rakt av en fredag kväll och bara lyssna på och ta in inlägg från ombuden på alla de här partimötena ger en bild och förståelse av hur partierna fungerar, tänker och känner och av vad de hoppas på och av vad de är lite oroliga för. Det är njutfullt att knalla runt i lokalerna och "se vilka som hälsar och vilka som inte gör det" och att prata med människor och fundera på hur olika partister nog passar mer eller mindre bra ihop med andra partiers partister. En sak är säker. Partifolk som jag har mött under höstens möten är mer lika varandra än vad de kanske alltid vill se. Vilket är en styrka för ett land som gärna behöver bli mer sammanhållet igen.