På söndagen 28 mars bjöd Liberalerna på en drygt fem timmar lång fortbildning i ämnet "Vad är ett politiskt parti?" Jag följde med intresse partirådets möte med ett drygt hundratal inlägg från ombuden. Det lilla liberala partiet är i kris. Efter mer än hundra år i riksdagen riskerar partiet att åka ut vid nästa val. I januari 2019 beslutade partirådets nittiotvå ombud med röstsiffrorna 62-30 att stiga ur det borgerliga samarbetet för att istället ge sitt stöd till Socialdemokraterna. I söndags, lite drygt två år senare beslutade partirådet med röstsiffrorna 59-31 att åter stiga in i borgerligheten inför nästa val. Partirådets ledamöter är gräddan av liberala politiker i landet. En tredjedel av partirådet har således ändrat sig i regeringsfrågan under de två år som gått. Vilket framförallt beror på två saker. För det första har man bytt partiledare. Den förre - Jan Björklund - stred hårt för att markera avstånd till Sverigedemokraterna. Den nya - Nyamko Sabuni - strider hårt för att L ska sitta i en borgerlig regering utan överdriven beröringsångest inför SD. För det andra har partiets opinionssiffror sjunkit som en sten under samverkansåren med S och MP. Huruvida det går bättre nu är förstås skrivet i stjärnorna. Vi får vänta och se.
Det var nöjsamt att lyssna på debatten. Liberalerna är ett kul parti på det viset att man har nära till de stora orden och lätt för att sätta in sig själva i de historiska och avgörande sammanhangen. De krassa verkligheterna och det endast treprocentiga stödet i opinionen förbleknade när ombud efter ombud beskrev det egna partiets ställningstaganden som avgörande för civilisationen i allmänhet och för demokratin i synnerhet. Dylika inlägg blandades med mer jordnära betraktelser om vad politik är och med talare som påminde om att de "ytterkantspartier" som L har velat hindra från inflytande nu är tio gånger större än det egna partiet.
Ett politiskt parti är i grunden en grupp människor som blivit valda på samma lista och som har att förhålla sig till det parlamentariska läget och samhällsstämningen på ett så samlat och enat sätt som möjligt. Det är det Liberalerna försöker göra nu. För Socialdemokraterna borde L: s omsvängning vara en signal om förändring. S drar löje över sig om man bara fortsätter som vanligt och nu även sorterar in Liberalerna i fascismens och antidemokratins stormtrupper. Lyft blicken och byt strategi. I en vettig riksdag behövs socialdemokrater och liberaler som kan tala med varandra om reformer och sakfrågor.