Det finns många sätt att fly

Det gör oss färgblinda så till den grad att vi tror att gräset är grönare på andra sidan. Vi vill dit vi inte är men vi vill inte vara där vi hamnar. Flyktvägarna är många. Det finns människor till allt. Vi flyr med hjälp av tågtidtabeller, med hjälp av sprit och droger, sömntabletter, fotboll och frimärken, svampplockning och teveprogram. Vi flyr med hjälp av litteratur och musik, gamla fotografier och jordgubbslandet. Moralisterna förfasar sig. Alla trygga jävlar med händerna i jordgubbslandet och Gud på axeln som förlikat sig med att verkligheten är en grå bödel förbannar oss andra som också älskar flykten för vad den där; en parkeringsficka på väg mot döden, en utkiksplats över ett vackert landskap, en paus bara, en förstaklassresa med extra utrymme för benen. Livet är ett party i en papperskorg, sjöng Imperiet. Eller pank på ett nöjesfält, kanske. Ledan, vanans makt och tidens obarmhärtiga ordning är tre följeslagare genom tillvaron. Inte konstigt att man vill packa väskan och bara dra ibland. Flykten är enklaste vägen ut. Det finns tusen olika sätt att fly. Man kan gräva där man står och försvinna ner i ett svart hål av meningslöshet. Man kan dricka ur varenda flaska tills man känner den mjuka tequilamasken mellan tänderna. Flykten är en enkel väg bort. Och ändå är det hem vi alla vill. Jag flydde med hjälp av billigt vitt vin. Jag ville bort, bort, bort. Men jag kom ingenstans. Jag vaknade och satt kvar. Det var samma jag i spegeln. Lite tröttare bara. Vi har svårt att förlika oss med våra begränsningar. Men det är lustigt nog själva flykten som utgör våra begränsningar. För om vi slutar upp med att fly ska vi upptäcka att allt finns vid våra fötter. Vi behöver inga droger, ingen sprit. Vi behöver inte sluta dricka ihjäl oss bara för att få ynnesten att jobba ihjäl oss. Livet ger oss de nycklar vi behöver för att öppna varenda dörr vi ser. Först när vi stannar upp ska vi upptäcka att all det vi ville ifrån eller till finns inuti oss, är en del av oss. Vi får helt enkelt lära oss leva med de vi är, veliga, ofullständiga, karriärhungriga, uttråkade och ofullständiga. Det är inget att fly ifrån. En dag stannade jag i den där flyktbacken som ledde neråt. Bara stannade till och vände mig om. Det fanns ingen där. Jag var inte jagad som jag trodde. Jag behövde inte fly. Jag stod där sedan, helt stilla, länge och undrade över vad det var jag hade flytt ifrån under alla mina år på sunkiga syltor, eller runt främlingars köksbord, med hjälp av flaskor och glas. Jag hade känt flåset i nacken men när jag vände mig om fanns ingen där. Runt krönen kom ingen, ur skuggorna kom ingen. Jag hade varit rädd helt i onödan. Fantastiskt, tänkte jag, och började snickra mig ett nytt liv i natten.

Information till våra läsare

Det finns många sätt att fly

Flykten är syskon till drömmarna. Det ligger i vår natur att vilja vidare, någon annanstans. Vi lever bara ett liv. Samtidigt har vi blivit begåvade eller förbannade med ett intellekt som medvetandegör möjligheterna av tusen andra liv. Det förvirrar oss.