Konsertlokalen var fullsatt en dryg halvtimma innan orkestrarna spelat en ton. Tradjazz/Classic Jazz har sin givna publik i Norrköping även om det endast finns ett band i stan, Dixie Cats, och de hade fått den äran att inleda. De övriga tre kommer från grannstaden Linköping.
Jazz misstänker att det var sommarens värmebölja som gjort att Dixie Cats lät orepeterat. Det lät tunt och osäkert på flera händer, och det var egentligen bara ”On the sunny side of the street” med sångerskan Cattrin Wigge som fick godkänt. Cattrin sjöng medryckande och bandet lyckades ge henne fullt stöd. Ett plus också för ett fint pianosolo.
Resten av kvällen bjöd på linköpingsband. Först ut var Temptation Jazz Band som även dom verkade ha missat några repetitioner. Det lät förvånansvärt håglöst, men bandet har stor rutin och denna räddade framträdandet. Ulf Johanssons elgitarr i Bix Beiderbeckes ”Davenport Blues” och fiolspelet i Earl Hines ”Rosetta” kändes mest inspirerande. Peter Johannessons trombonspel var som vanligt tryggt och lagom burleskt.
Kvällens absoluta höjdpunkt kom när Rydskogen Joymakers lät trumpetaren Bent Persson ta hand om både sång- som trumpetsolo i Louis Armstrong-klassikern ”I surrender dear”. Med bandet i ryggen broderade han kontrollerat på trumpeten och inspirationen gick inte att ta miste på när han, utan att imitera, dessutom sjöng i Louis anda. Strålande, Bent. I efterföljande ”I found a new Baby”, skickade man en hälsning till bandets sångerska, Christina Perez, som just denna dag fått en baby! Trombonisten Olle Kihlbrant sjöng med glimten i blicken.
Minifestivalen avslutades med Red Hot Jazz Band som också dom hyllade den legendariske kornettisten Bix Beiderbecke som under 20-talet väckte sån beundran i musikkretsar. Entusiasmen går inte att ta miste på, men det är inte alltid som utförandet står i paritet med viljan. Sångtrion The Novelty Sisters har inspirerats av The Boswell Sisters från New Orleans och sjöng trevligt i ”´Deed I do” som inspirerats av Ben Pollacks inspelning från 1926.
För att hålla intresset vid liv i framtiden, borde nog ansvariga i Crescendo fundera på nästa års Classic Jazz Celebration. Varför inte ta in band från exvis Sörmland och lägga festivalen en lördageftermiddag-kväll?