Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gedigen film noir-debut om en ensam kvinna

Charlotte Rampling spelar titelrollen Anna, som med hjälp av speed-dating försöker gå vidare i livet efter en skilsmässa.
Foto: Triart

Charlotte Rampling spelar titelrollen Anna, som med hjälp av speed-dating försöker gå vidare i livet efter en skilsmässa. Foto: Triart

Foto: -

Kultur och Nöje2012-08-31 08:40

Jag, Anna

Cnema

Regi: Barnaby Southcombe

I rollerna: Charlotte Rampling, Gabriel Byrne, Eddie Marsan, Hayley Atwell m fl.

Betyg: * * *

Nästan alla element av en klassisk film noir-film finns i ?Jag, Anna? utan att filmen för dens skull känns klyschig. Det är mord, mystik, polisdetektiv med äktenskapsproblem, kvinna som han följer upp och dras till samt en estetik som sätter tittaren i rätt sinnesstämning.

Barnaby Southcombes långfilmsdebut är filmatiseringen av Elsa Lewins roman. Här är historien förflyttad till London. Rampling spelar Anna, en kvinna som verka lida mycket av ensamhet. Hon bor med sin dotter och sitt barnbarn, har ett arbete men också svårt att släppa att hennes före detta man inte vill ha henne. En kväll går hon på en singelkväll där hon träffar George. Nästa dag är George mördad. In i bilden kommer kommissarie Bernie. Ledtrådarna läggs ihop bit för bit, historien är ihoplagd väl. Den psykologiska delen av boken är något förändrad och förminskad, förmodligen för att det inte finns plats i en film att förklara alla detaljer i Annas liv.

Även om filmen säljs som en psykologisk thriller är den mycket mer ett klassiskt drama. Den bjuder in och håller om sin tittare, men det är inte spänningen som är mest givande här. Istället är det huvudkaraktärens extrema ensamhet och tafatthet som står i fokus. Allt bärs upp av gediget skådespeleri där ?less is more?. Ingen håller stora eleganta tal, ingen gråter ut hela sin själ, karaktärerna är naturligt reserverade. Sammantaget en gedigen film som är absolut sevärd. Charlotte Ramplings son Barnaby Southcombes debut är något han kan vara nöjd med.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!