KENT
Lucky You, Holmentorget
Publik: ca 2800
Betyg: 4/5
Det är ett monumentalt scenbygge som har rests på Holmentorget. Något annat anstår väl knappast Sveriges största band. Men när konserten inleds är Kent tillbaka i replokalen.
Bara en liten del av det gigantiska skynke som täcker scenen faller och bandmedlemmarna står hopklämda på en minimal yta omgivna av bilder som tapetserar väggarna. Konserten får på så sätt en väldigt effektfull start.
Men det dröjer inte länge förrän det är rockshow i stor skala som gäller. Redan när det tunga introt till "400 slag", som tredje låt, dundrar ut börjar man ana vart det här ska barka. Bröstkorgar vibrerar under rytmsektionens bastanta anslag och låten ter sig snudd på hotfull.
Det är som brukligt är när en ny skiva ligger på diskarna lite slagsida åt nytt material, men Eskilstunas finest fyller setlisten med en hel rad väna stycken från förr. Utan att göra en vän popkonsert av det hela.
Istället blir det mycket av uppkäftigt gitarrgnissel, skönt mycket suggestivt muller från den rytmsektion, bestående av Martin Sköld och Markus Mustonen, som slår an tonen i "400 slag" och bitska versioner av gamla pärlor.
"Ingenting" är en ganska umbärlig hitmelodi i sitt originalutförande men växer till en best på Holmentorget. Detsamma kan sägas om "Kärleken väntar", om "Musik non stop" och subtila örhänget "Utan dina andetag" har fått en helt ny, lite skramligare, kostym som är snudd på magisk.
Kent rockar helt enkelt.
Lägg därtill en ovanligt pratglad Jocke Berg som gång efter annan bedyrar hur mycket han älskar sin publik och en ljusshow modell påkostad och det är inte konstigt att knappt 3000 personer stormtrivs på Holmentorget den här fredagskvällen.
Då kan man ha överseende med att gruppen tappar svänget och stapplar sig igenom några spår under konsertens första halva. Framförallt nya storheter som "Petroleum" och "Tänd på" lyckas aldrig kravla sig upp till någon vidare nivå.
Det är å andra sidan förlåtet när trista förstasingeln från "Jag är inte rädd för mörkret", "999", görs till en smittsam rockdänga som växer flera dimensioner på scen och "Sjukhus" visar sig vara en bättre livelåt än någon någonsin kunnat tänka sig.
När Kent sedan knyter ihop kvällen med monumentalt episka "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" och rök och konfetti fyller luften över Holmentorget är det svårt att inte bli hänförd.
Då har Sveriges största rockband på drygt en och en halv timme tagit steget från replokalen till den position som storskaligt liveband man innehar idag och jag kapitulerar.