Man hör dagligen att Sverige vore ett paradis om det inte vore för jantelagen. Ingen ska vara förmer än den andre. Man ska inte tro att man är något. Ända sedan jag var liten har jag hört om denna hemska jantelag och hur den ställer till det för folk som vill uträtta något. Men ju äldre jag har blivit har jag mer och mer upptäckt att den tydligen bara drabbar folk som har det gott ställt. Ta Ingvar Kamprad som exempel. När det kom fram att han hade försnillat 100 miljarder och gömt dem i en brevlåda i Liechtenstein blev det ett ramaskri. Inte mot att han snodde hederligt folks skattepengar, utan för att han inte fick göra det. Denne hedersknyffel som hade byggt upp en hel möbelindustri med sina tomma händer! Just tomma, eftersom han mig veterligen aldrig har vidrört en enda spånplatta, det har han arbetare till, fast de räknas inte. Den som gör det är en jantelagare.
En annan som troligen drabbas av jantelagen heter Ivan Daza. Han äger Jobbfabriken i Norrköping som sysselsätter ett par hundra långtidsarbetslösa i olika låtsasprojekt som går ut på att helt enkelt låsa in dem i en lagerlokal varje morgon och släppa ut dem på kvällen. För detta får han 225 kronor per inlåst och dag. Förutom Norrköping har han likadana jobbfabriker i minst fyra städer till.
Förra året fick Ivan Daza enligt LO-tidningen 31 miljoner i statliga bidrag för sin verksamhet. Därmed kunde han femdubbla sin lön till 2,5 miljoner kronor. Utöver lönen avsattes 3,4 miljoner till hans pension, plus att han dessutom fick 225 000 i aktieutdelning.
När en inlåst fas3-deltagare får ut några tusen som knappt täcker hans hyra, då kallas han bidragsparasit. När Ivan Daza från exakt samma statskassa får ut alla ovannämnda miljoner, då kallas han entreprenör. Och den som kritiserar systemet är anhängare av jantelagen. Och texten jag skriver är hittills politiskt korrekt, eftersom jag inte har nämnt Ivan Dazas utländska härkomst.
När man idag säger att man är politiskt inkorrekt så brukar det betyda att man inte gillar utlänningar. Och visst, jag är inte heller alltid tolerant. Vissa morgnar ser jag en typ som jag avskyr, en finne med två zigenska halvbröder. Jag hatar honom i en två-tre minuter, tills jag kommer på att jag tittar in i spegeln. Men ska man hata en ras eller nationalitet ska man hata alla, för att citera en känd countrysångare.
Hur kan ett folk överlåta ett så fint uttryck som politiskt inkorrekt till ett gäng hakkorsälskande tomtar, som ju faktiskt har representanter i riksdagen? Valda hur korrekt som helst. Och hur kan ett folk så lättvindigt skänka bort sina skattepengar, oavsett om rånaren heter Ingvar eller Ivan i förnamn? Det borde väl vara de som protesterar mot detta demokratiskt beslutade vansinne som borde vara de politiskt inkorrekta? Eller är kanske jantelagen den mest rättvisa av lagar? Kanske till och med den mest korrekta?