A CONTEMPORARY BLOG ON THE WALLS OF AN OLD SYRIAN CAVE
We have seen many things in this war!
What we have seen in this war is enough to make us go into battles with our shadows, like 'Don Quixote'. Enough to make us hide in fear from apples on the trees, and think cherries are skulls and bananas will sever our heads in minutes.
But it did not happen!
Our lives continued to spin on its loom, wearily, the tapestry of our long days. We still blame our girlfriends for making mistakes, and scold children for sleeping late.
Despite all we have seen in this war.
In this war, we have seen dead bodies like shriveled trees with broken branches, dumped on the sides of roads and rivers.
Bread stained with blood.
Vegetable bags presented on our satellite channel [without any claims of voodoo or a miracle] as weapons used by 'terrorists'.
A sniper passing his long and tedious shift by hunting down the passersby.
People pass by the bodies without paying any attention to them, and continue their conversations about electricity and water outages, or go on describing the best ways to avoid insomnia to their friends on WhatsApp!
Strange things have happened that have not happened before but did not surprise anyone.
The barrels that we used to roll joyfully as children, as one of our favorite games, we watched fall from the sky concealing ugly death that cannot take a joke. We saw planes misleading children, and dropping booby-trapped toys or poisoned foodstuffs to them. Enjoying the expression of surprise on the faces of his children, the pilot recites, with Hollywood-like suspense, his adventures in killing enemies, encouraging his children to study hard to become heroes like him.
Generals of our 'valiant national army' showed us on colorful maps, their accurate operations in which they discovered by the stashes of medication in field hospitals, used by doctors [the culprits] to treat the wounded. And we heard the sons and relatives of those officers screaming 'Wow!' in pride and admiration of this victory.
War correspondents in our national television; in astonishment mixed with pride for the command of our military intelligence, presented themselves in a live broadcast from the tunnels they have been discovered, which were used to smuggle bread.
This war brought the people to their early roots, and connected what was lost from the ancient history.
We saw the people go back to living in caves and valleys, use the wood of the trees for warmth and cook wild herbs, like tourists bored of the modern city life!
We have witnessed the return of the weapons of the early wars: smashing heads with rocks, slaughtering with knives, and severing hands and heads with swords.
We saw cleavers; which we used to see in the hands of butchers to slice up carcasses, for cooking and grilling, striking human heads with people gathering around the scene as if watching a film in a movie theater. In tiresome repetition Hind bent Outba appeared eating livers and hearts live on all the televisions in the world.
In this war; We saw children make a football out of death and play with it with great enthusiasm!
What a strange war! Despite all its attempts to give us interesting things, it has become boring.. and slow.
08/07/2014
EN NUTIDA BLOGG PÅ VÄGGARNA I EN GAMMAL SYRISK GROTTA
Vi har sett mycket i detta krig!
Allt vi bevittnat i krigets stund skulle räcka för att starta en kamp lik Don Quijote i kampen mot sin egen skugga. Tillräckligt för att gömma sig för äpplena i träden , se dödskallar i körsbär och dela våra huvuden i bitar med bananer.
Men inget av det hände!
Våra liv snurrade vidare på sin vävstol, uttröttade, en gobeläng av våra långa dagar.
Vi anklagar fortfarande våra flickvänner för tidigare misstag, grälar på våra barn som vägrar vakna i tid.
Trots allt vi sett, under detta krig.
I detta krig, har vi sett döda kroppar som skrumpna träd med brutna grenar, dumpade på sidan av vägar och floder.
Blodfläckat bröd.
Grönsakspåsarna på vår satellitkanal (inte som Voodoo eller mirakler), är ’teorristernas’ vapen.
En prickskytt under sitt långa och tradiga pass, där han jagar förbipasserande.
Människor passerar kropparna utan vidare intresse, medan de konverserar om elektricitet och stängda vattenledningar, hjälper varandra över Whatsapp med tips för att bota sömnlöshet!
Konstiga saker har hänt som inte har hänt förut, men inget kom som en överraskning.
Tunnorna vi brukade rulla glatt i vår barndoms glada favoritlekar, såg vi falla ifrån himlen, gömmande en vidrig död utan humor.
Vi såg flygplan vilseleda barn, släppa minerade leksaker eller förgiftad mat.
Nöjd över barnens överraskade ansiktsuttryck, reciterar piloten, med en spänning som tagen från Hollywood, äventyret i att döda sina fiender, med en uppmuntran till sina barn att studera mycket, att bli hjältar precis som han.
Generalerna i vår ’modiga nationalarmé’ visade oss på färgglada kartor, sina noggrant utförda uppdrag då de upptäckt gömmor av medicin ifrån fältsjukhusen. Medicin som använts av läkare (brottslingarna) för att hjälpa de sårade. Vi hörde söner och släktingar till officerarna ropa ’Wow!’ i stolthet och beundran över deras seger.
Krigskorrespondenter i vår nationella tv-sändning; i en förundrad blandning av stolthet för styrkans hos vår militära intelligens, sänder live från de upptäcka tunnlar, som tidigare använts till att smuggla bröd.
Detta krig har fört folket tillbaka till sina tidiga rötter, förbundna med sin forntida historia.
Vi såg människor återvända till ett liv i grottor och dalar, där trädens ved blev källan till värme och de vilda örterna blev föda, likt turister som flyr från storstädernas tradiga, moderna liv!
Vi bevittnade återkomsten av vapen från det krig som en gång var: huvuden som krossas mot stenar, knivar som slaktar, händer och huvuden som delas av svärd.
Vi såg köttknivar; tidigare på plats i slaktarens hand slitande djurkadaver i stycken för grillning och matlagning, som svingades mot människohuvuden i mitten av en folksamling, likt en film i en biosalong.
I en tröttsam rundgång infann sig Hind Bent Outbah på världens alla tv-apparater, ätandes lever och hjärta.
I detta krig; Såg vi barn göra fotboll av döden, spela med stor entusiasm!
Vilket märkligt krig! Trots alla dess försök att intressera oss, har det blivit tråkigt... och långsamt.