Krönika Jag sitter i sommarnatten och låter tankarna komma och gå. I vardagen hinns detta ofta inte med. ”Göranden” av olika slag tar all tid och informationsbruset liksom dränker eftertanken. För egen del hinner jag ofta inte ens skaffa en åsikt i olika passerande frågor och absolut inte förstå problem på ett djupare sätt.

Allt ska utvärderas och resultat ska presenteras. Just nu utvärderas den mycket varma sommaren. Det tycks som att just denna utvärdering sker på olika nivåer och med olika komplexitet. Det blev brist på brandslangar för att det brann så mycket i skog och mark vilket berodde på värmen.

Depåer behöver fyllas på då brandslangar brann upp i stor omfattning vilket såklart är viktigt att notera. Andra talar om klimatförändringar och vad som skyndsamt behöver göras för att stoppa utvecklingen. Ytterligare andra jublar över en härlig semester och har löpande ”Facebookat” sina vackra sommarbilder.

När nu skolan börjar riktas blickarna åter mot skolans resultat.

Det är ju dessutom valår. Resultat presenteras och slutsatser kastats hit och dit. Psykisk ohälsa bland unga lyfts fram och man funderar på vad den beror på och vad som behöver göras. Är det skolans fel? Man talar om satsningar på elevhälsa och mer pengar till vård av olika slag.

Varför det är som det är blir en mycket svår fråga som man ofta undviker och går direkt på åtgärder. Olika åtgärder som förväntas bota symptom är såklart lättare att ta till sig än att tvingas fundera på större förändringar. Somlig kunskap är mindre bekväm att ta till sig. Analyser tar tid och det kan tyckas smidigare att bota symtom än att förändra det som skapar problemen.

I skolan värld kan det var svårt att fokusera på främjande och förebyggande arbete, alltså det som ska göra så att klimatet svarar mot uppdraget ”en skola för alla”. Man hamnar lätt i diverse åtgärder som ska lösa de problem som det främjande och förebyggande arbetet skulle förebygga.

I Danmark finns, inte helt förvånande, samma problem med psykisk ohälsa bland unga. Ungdomspsykiatrin har förstärkts och köer har kortats men det är ändå inte nog. En funktion kallad ”Headspace” finns nu och dit kan unga gå, utan att först stå i kö, för att få samtal och vägledning av vuxna.

Inte vet jag något om hur bra den modellen är men jag förstår att unga behöver ha någon att tala med då och då. Ingen av oss kan alltid förstå oss själva utan klok hjälp. I ett allt mer förtätat samhälle finns ofta inte den vardagliga möjlighet som en gång fanns.

Bibliotekarien som hade lite tid ”över”, vaktmästaren eller annan skolpersonal. Ska det samtalas får man boka ett möte. Om man har något på hjärtat får man vänta. I väntan vilar inte problem utan växer. Vi behöver ha tid för den som mår dåligt framför allt för barn som mår dåligt. Signaler, om att inte må bra, som inte tas på allvar, riskerar att växa eller tystna. Man kan skrika högre, slå hårdare i dörrar eller vända smärtan inåt.

Nu tar alltså vardagen vid och barnen börjar i skolan igen. Livspussel som för många varit, något så när, hanterbara under ledigheten, måste återigen fixas till. Somliga bitar måste bankas i för att passa ihop. Att skola och förskola fungerar, det är för många familjer helt avgörande.

Att lämna barn i en förskola där de inte trivs är utan tvekan tungt och barn som får ont i magen och inte vill gå till skolan får allt ur balans. Pedagoger i skola och förskola har en otroligt viktig roll för att familjers livspussel ska fungera. Nog är resultat och lärande viktiga saker men helt avgörande är ändå pedagogers förmåga att skapa goda möten med barn. Politiker behöver skapa bästa möjliga förutsättningar för just dessa möten.

Ett stilla regn börjar falla där jag sitter men det gör inget. Natten är ändå så vacker och regnet ljummet. Jag tycker mig förstå saker rätt bra i min ensamhet. Samtidigt stör det mig att semestern gick så fort. Jag skulle samla kraft och få saker gjorda. Hur blev det med den saken, tänker jag i ett lite tafatt utvärderingsförsök. Men man vet ju aldrig, påminner jag mig, den utvärdering man gör nu kan senare visa sig helt fel.

När tid har gått och nya perspektiv tillkommit kan slutsatserna vara annorlunda. Men att sommaren varit varm är troligen en slutsats som kommer att bestå om det nu inte visar sig att detta bara var den första heta sommaren i en lång rad.

En blixt lyser upp natten och det mullrar bortom träden. Jag samlar ihop mina tankar och tar med dom in. Man ska vara rädd om tankar.