Om man blundade förflyttades man till Connies Inn, The Cotton Club, Lincoln Gardens, Grand Terrace Ballroom, Sunset Cafe, Roseland Ballroom och Savoy Ballroom. Från scenen hördes storbandsjazz intimt förknippad med Duke Ellington, Fletcher Henderson, Louis Armstrong, Andy Kirks Twelve Clouds of Joy, Mill Blue Rhythm Band och Artie Shaw. När man öppnade ögonen var det Rydskogen Joymakers från Linköping som stod för välljudet.
Tillsammans med Kustbandet från Stockholm är bandet ensamma i Sverige om att förvalta den här epokens storbandsskatt. De båda orkestrarnas gemensamma nämnare heter Bent Persson, och spelar trumpet i båda konstellationerna. Bent är den kraft som förenar de båda banden. Dessutom är han uttolkare i världsklass av Louis Armstrongs tidiga trumpetstil, vilket vi fick flera exempel på denna kväll.
Med fem brass, tre saxar och fyra komp med såväl banjo som tuba får man fram det rätta soundet. Bland solisterna märktes, förutom Bents mycket fina Armstrong-influerade trumpet, Olle Kilbrands handfasta trombon och dito sång, Mikael Langers tryckluftsdrivna trumpet, Björn Liljablads flyhänta piano samt inte minst tenorsaxofonisten Martin Olsson. Martin skulle vara en prydnad för vilket swingband som helst. Hans Coleman Hawkins-doftande ”It´s the talk of the town” bockar och bugar jag för.
Med Bent i bandet dominerade naturligtvis Armstrong-materialet, men till min stora glädje hade man grävt fram ”Rhythm Spasm” från Mills Blue Rhythm Band samt Mary Lou Williams ”Walkin´and Swingin´” för Andy Kirks Twelve Clouds of Joy.
Lite Artie Shaw från slutet av 30-talet hanns också med. Det vore roligt att höra Rydskogen Joymakers med en gästsolist. Varför inte saxofonisten Kenneth Arnström som ju startade Kustbandet 1963?