På föräldragårdens vind hittade Carl Otto Mattson en historisk skatt – tusentals gulnade brev och vykort, omsorgsfullt nedtecknade med snirklig handstil, som skickats över Atlanten för att berätta om det nya livet i Amerika.
– Lusten bort och längtan hem. Det är vad det handlar om. Dessa poler skapar ett spänningsfält och fungerar som drivkraft, säger han.
När Carl Otto Mattson insåg att han nästan var den ende i släkten som kände till personerna i breven ville han skriva ner historien för att bevara den för eftervärlden.
– Det är intressant att se hur de som utvandrade på 1900-talet levde. Det finns inte lika mycket skrivet om dem som emigranterna på 1800-talet, säger han.
Carl Otto Mattson ger nu ut boken ”Otto Julius: Svenskamerikanen som vände åter”, en personligt färgad berättelse om sin far, men också farbröder och faster som emigrerade mellan åren 1893 och 1914.
– Min förhoppning är att den ska intressera människor som ägnar sig åt emigranthistoria, släktforskning och lokalhistoria.
Fadern Otto Julius for till Amerika 1910. Då hade fyra av hans syskon redan emigrerat.
– De tvingades inte emigrera för att försörja sig, och flydde inte undan krig eller förtryck. De följde med strömmen, lockade av löften av lättförtjänta pengar, goda framtidsutsikter och spännande liv.
Otto bodde en tid i Kansas, där han njöt av livet och ägnade lika mycket tid åt fritidsaktiviteter som lönearbete på olika byggfirmor. Han startade idrottsförening, där brottning och boxning var hans grenar, spelade teater och musicerade.
I april 1917 beslöt kongressen att USA aktivt skulle delta i kriget i Europa. Men när Otto blev inkallad till militärtjänst smet han till Chicago och skaffade ett falskt pass – i namnet Albert Engström.
Han bodde på ett ungkarlskollektiv i Chicago, där han fick smeknamnet Guldfisken.
– Den som gav honom namnet förklarade det inte. Han var väl lite fåfäng och simmade kavat mot strömmen, kanske. Men jag vet inte.
På ungkarlskollektivet formades Ottos tankar, berättar Carl Otto. Läromästaren var fastighetsskötaren William Södergren som innan han utvandrade fanns i den socialistiska kretsen kring författaren Erik Lindorm.
– Ungkarlshotellet blev en sorts universitet för honom. Alla som var där var väldigt belästa och man diskuterade alltifrån Schopenhauer till Tolstoy.
Några år senare återvände Otto Julius till Sverige. Någon i syskonskaran måste ta hand om föräldrarna och ta över gården hemma i Edsvära på Västgötaslätten.
– För honom var det nog så att gräset på andra sidan kanske var grönare, men det räckte med det gröna bete som fanns hemma. Han kände nog att han behövdes hemma.
– Han kunde nog också spela lite kung på hemmaplan, i kraft av sin vältalighet och att han behärskade engelska.
Boken är uppdelad i två delar, där den första, ”Svenskamerikanen som vände åter”, har en friare litterär form och beskriver Otto Julius liv genom olika scener.
– När det handlade om porträttet av min far hade jag mina egna minnesbilder och mer att förmedla.
– Men det var som det brukar vara, när han ville berätta så ville jag inte lyssna, och när jag ville lyssna var han borta.
Carl Otto hann ändå göra en lång, bandad intervju innan fadern avled 1980, 89 år gammal. Fadern var dessutom en flitig dagboksskrivare.
Bokens andra del, ”Amerikadrömmar vart tog ni vägen?”, beskriver i text och bilder syskonens skilda öden genom brev, dagböcker och andra dokument. Det handlar om storebrodern Gustavs liv som skräddare i Seattle och lillebror Klas tillvaro i Chicagos societet, där han var butler.
– Alla de sex som utvandrade kom från ett gudfruktigt hem, men alla blev fritänkare.
– Jag tycker att de hade fina tankar kring meningen på livet, att man måste skapa sig en mening. Det är något jag försöker belysa genom brev och citat.
Ingen av de tre syskon som blev kvar i Amerika fick några barn, så inga ättlingar finns att besöka idag. Flest barn fick den syster som blev hembygden trogen och avstod från att söka lycka och rikedom i Amerika.
– Som ett ödets ironi blev det hennes barnbarn som byggde upp sockens största industri någonsin med förgreningar i hela världen, nämligen Benders-koncernen som tillverkar takpannor och marktegel. Den materiella framgången gick även att skapa på hemmaplan, avslutar Carl Otto Mattson.