”I'll be seeing you” (Prophone) bjuder sällan skådad/hörd berättarkonst. Ellen målar bilder och stämningar med sin röst. Vare sig hon sjunger ”på riktigt” eller scatsjunger, så svänger det intensivt. Ellen är en musikant… som råkar använda rösten! Som grädde på moset får vi den danske altsaxofonisten Oilly Wallace och trumpetaren Peter Asplund på tre spår var.
Till det kommer kvartettens gitarrist som försynt målar med små penseldrag och ger Ellens röst ytterligare skimmer i dessa jazzstandards, som i Ellens händer glimrar alldeles oemotståndligt. Både Ellen och Anton fick i dagarna stipendium från Hans Fromholtz Minnesstipendium.
Organisten Andreas Hellkvist känner vi mest som en tredjedel av trion Trinity. På ”Finally” (Do Music) möter vi äntligen Andreas i full frihet och utan skyddsnät! D.v.s. egna låtar (utom en) och egna arrangemang. Ni som kan er McDuff och McGriff vet vad som väntar. Till det kommer tre gitarrister; Erik Söderlind, Samuel Hällkvist och Thomas Arnesen som medverkar på tre spår var. Andreas har här lagt mer tid och kraft på den musikaliska helheten istället för tricksiga arr och råswing. Detta är en fullträff i sin genre!
När jag lyssnade till första spåret ”Send out the singers” på cd:n ”While we sleep” (Antfarm) med sångerskan Josefine Lindstrand och Norrbotten Big Band dök Berthold Brecht/Kurt Weill och ”Tolvskillingsoperan” upp. Det doftade tysk kabaré från 20-talet, men när Karl-Martin Almqvist luftade sin tenorsax förflyttades vi till 2000-talet.
Josefine har skrivit allt och dominerande arrangör är trombonisten Peter Dahlgren. Musiken är en mix av då och nu och Basieinfluenserna är långt borta. Musiken är humoristisk och arren lämnar stort utrymme för bandets utmärkta solister.
Det är nästan en andlig upplevelse att lyssna till pianisten Mattias Nilsson på hans ”Dreams of Belonging” (egen prod.). Mattias mejslar med känsliga penseldrag fram bilder av fäbodar, dimmor, skuggor, intensivt solljus och alla nyanser däremellan. Musiken är en mix av folkmusik, Peterson-Berger, Swanerud och Mattias själv, men med siktet inställt på det lyriska och innerliga.
2007 var trion Paulo Fresu trumpet, Richard Galliano accordion och Jan Lundgren piano inne i studion för första gången tillsammans och spelade in CD´n ”Mare Nostrum”. Sju år senare, 2014, spelades ”Mare Nostrum II” (ACT) in, och det är minst lika välljudande och känslofyllt som första plattan och det faktum att det tagit så många år att följa upp den första skivan har skapat ett sug efter en fortsättning. De tre bildar en organisk helhet med en gemensam tanke. De delar sättet att uttrycka sig. De andas samma andetag och är fullständigt ett med musiken.
Frågan är om någon någonsin kommer att kunna mäta sig med barytonsaxofonisten Lars Gullin i svensk jazz? På ”The liquid moves of Lars Gullin” (Sonorama). Här hör vi nio Gullin-inspelningar varav åtta aldrig tidigare varit utgivna. De är inspelade mellan 1959 – 1963. Två har Lars skrivit, ”Bluesport” och ”The Flight”. Resten är standardlåtar samt en av Lennie Tristan och en av saxofonisten Flavio Ambrosetti. Två spår bjuder på Nils Lindbergs grupp med bland annat tenoristen Harry Bäcklund och Rolf Billberg, sedan finns två spår från Café Montmartre i Köpenhamn där bland annat Dexter Gordon och Sahib Shihab medverkar.
Detta är en fräsch Lars Gullin på toppen av sin förmåga i en omgivning som varje jazzmusiker någon gång i livet borde få uppleva.