Jag tycker det Ă€r roligt och intressant att lĂ€sa Folkbladets intervjukrönikor om olika FinspĂ„ngsbor. Men visst blir man nyfiken pĂ„ intervjuaren, den dĂ€r chefredaktören pĂ„ Folkbladet som inte Ă€r FinspĂ„ngare sjĂ€lv men Ă€ndĂ„ verkar brinna för FinspĂ„ng och mĂ€nniskorna som bor hĂ€r. Outtröttlig stĂ„r han kvar, Ă„r efter Ă„r, sedan 2004, och verkar inte se FinspĂ„ng som en trampolin i en önskedrömskarriĂ€r, som en rad andra âsupercheferâ som rekryterats hit gjort.
Jag frĂ„gade Widar om jag fick intervjua honom? Eftersom han Ă€r en man som har för vana att svara JA, sĂ„ sa han ja den hĂ€r gĂ„ngen ocksĂ„. Vilket Ă€r hans första barndomsminne? DessvĂ€rre minns han inte sĂ„ mycket. Det Ă€r fotografier som har berĂ€ttat för honom om hans uppvĂ€xt i det lilla brukssamhĂ€llet Olshammar i NĂ€rke dĂ€r âallaâ jobbade pĂ„ bruket och röstade pĂ„ Socialdemokraterna. Hans minne verkar starta vid 13 -14 Ă„rs Ă„lder. DĂ„ fick han frĂ„gan om han ville bli ordförande i SSU och svarade sĂ„klart ja. Han spelade mycket fotboll. Jag frĂ„gade hur bra han var och han svarade att han hade kondition, att han sprang mycket men att han sparkade pĂ„ folk mer Ă€n han sparkade pĂ„ bollen. Han hade lĂ€tt för att skriva ocksĂ„ och hade sin första insĂ€ndare i Ărebrokuriren nĂ€r han var 14 Ă„r. Rubriken var âNer med kungahusetâ. Efter sina 9 Ă„r i grundskolan blev det ett Ă„r i armĂ©n innan han började pĂ„ bruket som truckförare i tron att det var det han skulle göra resten livet, precis som förĂ€ldrarna. Men Widar var rastlös, tog körkort, köpte bil och började jobba pĂ„ andra bruk ⊠tills han lĂ€ste ett reklamblad om JĂ€ra folkhögskola, arbetarrörelsens folkhögskola utanför NĂ€ssjö. Han sökte en vinterkurs och kom in och blev tillfrĂ„gad om att bli ordförande i SSU-föreningen dĂ€r. SjĂ€lvklart sa han ja. PĂ„ folkhögskolan trĂ€ffade han för första gĂ„ngen i sitt liv lĂ„nghĂ„riga ungdomar som gick barfota och rökte hasch. Dit kom K-A Westerberg, han som startade Hasselakollektivet, och förelĂ€ste. Widar blev fascinerad av Westerbergs klassperspektiv och engagemang att hjĂ€lpa unga frĂ„n narkotika, som dĂ„ var nĂ„got nytt och skrĂ€mmande.
Efter folkhögskolan sa han ja till att bli SSU:s ombudsman i Stockholm. Sedan sa han ja igen och blev gift. NĂ€r paret flyttade till Hassela för att bo och arbeta i kollektivet hade de redan tvĂ„ smĂ„ barn. Efter skilsmĂ€ssan kom sĂ„ tvĂ„ barn till. Ă ren pĂ„ Hassela blev Widars âuniversitetsutbildningâ. HĂ€r placerades ungdomar med narkotikaberoende och Widars engagemang för mĂ€nniskors lika vĂ€rde vĂ€xte sig Ă€nnu starkare.
1990 var han ombud pÄ socialdemokraternas partikongress. Han blev provocerad av en partimedlem som frÄn talarstolen skÀllde och menade att partiet gÄtt till höger. Widar gick oplanerat upp och sa att om sossarna ska ha skit sÄ ska de ocksÄ ha cred för mycket som har med vÀlfÀrd, trygghet och rÀttigheter att göra. Han fick stormande applÄder och en frÄga om att stÄ pÄ riksdagslistan. Som vanligt svarade han ja och pÄ det sÀttet blev det sju Ärs riksdagsarbete. 2004 fick han en förfrÄgan frÄn Folkbladet om han kunde tÀnka sig att bli tidningens ledarskribent (och senare chefredaktör.) Han kÀnde att det skulle vara nÄgot som passade honom, sÄ han svarade ja.
Widar fyller 65 Är i Är men har inga planer pÄ att gÄ i pension. Han kÀnner fortfarande ett sug efter kunskap. Han lÀr sig helst genom att umgÄs och diskutera med mÀnniskor och han nÀmner bland annat den framlidne socialdemokraten Odd Engström som en av dem han haft mÄnga och lÄnga, intressanta och lÀrorika diskussioner med.
För att hÄlla sig ung trÀnar han en del kondition. Han cyklar och kör inlines. PÄ jobbet finns ocksÄ ett litet gym som han besöker ibland. Han sÀger ocksÄ ja till livets njutning som god mat, alkohol och sex - men bara i lagom mÀngd sÄklart, det fÄr aldrig bli ett missbruk.
Till sist: hur Ă€r det nu med kĂ€rleken till FinspĂ„ng och FinspĂ„ngarna. Ăr den Ă€kta eller Ă€r det hatkĂ€rlek? Jo, efter den hĂ€r stunden tillsammans med Widar Andersson pĂ„ en bĂ€nk i vackra Bruksparken med utsikt över Slottsparken och med solens strĂ„lar som fĂ„r vattnet att glittra tror jag honom nĂ€r han sĂ€ger att FinspĂ„ng har fĂ„tt det bĂ€sta av bruksandan, att det finns en genuin öppenhet hĂ€r som Ă€r nĂ„got alldeles speciellt.
I vÄrt lilla FinspÄng bor mÀnniskor frÄn hela vÀrlden och Widar har pratat med mÄnga nyinflyttade som vittnar om att det Àr lÀtt att komma in och kÀnna sig hemma i FinspÄng. TÀnk pÄ det, att om FinspÄng ska ha skit för nÄgot sÄ ska vi ocksÄ ha en hel massa cred.